Aftonbladet – 9 mars 1874, sida 2

derna vore ufsedda att förläggas, och begärde nämnden, att tillstånd för staden måtte utverkas att, med afvikelse från hvad i 40 af gällande byggnadsordning stadgades, låta täcka i fråga varande båda skjul med ändamålsenligt beredt asfaltpapp. Öfverståthållareembetet hade, då skjulen komme att uppföras vid bamn, och torg, understält byggnadsritningen K. M:ts pröfning och tillika med afseende å byggnadernas afskilda läge från andra hemstält, xtt de finge täckas med asfaltpapp under enahanda vilkor, som i afseende å täckning af åtskilliga andra byggnader förut föreskrifvits. on N EK. M:t har gillat den företedda ritningen i afseende på yttre anordningen af de i fråga varande skjulen samt tillåtit. att samiha byggnader finge täckas med asfaltpapp under vilkor, att takpappet efter påläggningen öfverstrykes med en blandning af varm tjära och kalk samt derpå förses med ett lager af sand eller annat oförbränneligt ämne. .— Konungen och drottningen gåtvo i fredags soir6 med dans, hvartill voro inbjudna riksmarskalken, svenska och norska statsministrarne, svenska och norska statsråden, serafimerriddare, f. d. statsråder, riksdagens talmän och vice talmän, corns diplomatique, högre militära och civila ombetsmän, tjenstgörande vid hofvet samt damer och herrar af societeten, till ett antal af omkring 450 personer. (P. T.) — Furstligt besök. En korrespondent från Petersburg förmäler, att efter hvad det förljudes inom hofkretsarne, torde storfursten tronföljaren och hans gemål storfurstinnan Dagmar komma att besöka Stockholm fram på våren eller försommaren detta år. — Kammarmusik. De högt värderade artister, hvilka med framgång och talang inför vår musikälskande allmänhet upprätthälla denna intressanta branch af tonkonsten, gåfvo i lördags i Vetenskapsakademiens hörsal sin för denna säsong andra abonnementssoir, som i likhet med sin föregångare var besökt af en synnerligen talrik och animerad publik. Konserten inleddes med Mozarts allbekanta D-moll qvartett, den odödliga, i helgjuten skönhet ouppnädda mönsterbilden för klassiska tondikter af denna art, hvarefter följde Aundante och Scherzo ur Mendelssohns efterlemnade ar beten, af hvilka nummer det f6elika, luftiga scherzot, förträfligt återgifvet, vann utomordentligt bifall. Med det varmaste intresse åhörde man slutligen en af Beethovens senaste qvartetter. den trettonde i B-dur,komponerad ären 1824—25, samt tillegnad furst Galitzin, ett snilleverk, hvars form i mån. get och mycket öfverskrider det för genren antagna och vanliga och hvars innehöll ömsom mäktigt hänför känslan och fautasien, ömsom upplåter ett obegränsadt experimen talfält åt reflexiopen och forskningen. Hrr Book och Hagemeister hade denna afton bytt om stämmor och första violinen spelades nu af den sistnämnde artisten hvars betydande teknik och rika begåfning fördelaktigt gjorde sig gällande under det maktpäliggande värfvet, men som understundom föreföll väl ifrig i sin uppfattning af tempot, hvilket här och hvar ökades på ett sätt, som kunnat bringa ett mindre välgrundadt samspel i faror. Vi hänsyfta härmed egentligen på det -Alla dapza tedesca, som Beethoven gjorde till fjerde satsen i denna qvartett i stället för den majestätiska fuga som ursprungligen var dertill komponerad. Nu såsom alltid var utförandet för öfrigt värdigt de sköna ämnena, och nyanseringen ytterst förfinad. Konserten gafs för fallsatt salong och bivistades äfven af enkedrottningen samt kronprinsen.