Aftonbladet – 7 mars 1874, sida 2

ötverfiöd på arbetskrafter, som emigrationen för med sig, har det nuvarande tillståndet hufvudsakligen förorsakats af den bekanta paniken under Oktober och November månader förra Bret; och som man vid slika tillfällen af erfarenhet känner, går det mycket läng tid åt innan de olika verksamhetsgrenarna åter inkomma i sina gamla gängor efter dylika väldsamma och plötsliga omkastningar. Man fär hvarje dag läsa i tidningarna om nedläggandet af fabriker och verkstäder eller delvis inskränkande af sådana, och arbetarne blifva naturligtvis afskedade, Icke blott enskilda, utan äfven de allmänna verkstäderna och etablissementerna tillstängas, och det händer icke så sällan, att arbetare, hvilka en längre tid arbetat för en dagspenning knappt tillräcklig till underhåll för dem och deras familjer, plötsligt se sig beröfvade all möjligt utsigt att kanna lifnära sig och de sioa och mäste gripa till tiggarstafven. Vidare finnas många fabriker, som ännu äro till en del i verksamhet, hvilka endast till hälften ell-r alls icke betala sina arbetare deras förtjenta lön, hvarför man har exempel på, att flera arbetare sammanslutit sig för att anställa process mot vederbörande arbetsgifvare; men man inser naturligtvis lätt, huru mycket af beloppet, om saken slutligen vinnes, gär i advokatens ficka. Man hade ja i förra månaden uppträden af den arbetande klassen, hvilka om de ock ville gifva sig sken af att vara härledda af politiska skäl, dock hade sin rot i den rådande arbetslösheten, i det att nemligen största delen af de verk: samma i församlingarna bestod af arbetare, hvilka 1 längre tid hade gått utan att hafva nÄgot att lefva utaf, och som nu ville begagna sig af tillfället att möjligen på våldsam väg kanna förskaffa sig lifeuppehälle på det allmännas bekostnad. Konsulatet har naturligtvis dagligen ofantligt mycket bryderi af arbetslöst folk, hvilka nästan alla, men först för sent, ångra att de blifvit dragna hit utan de allra minsta resurser eller utan nägot engagement på förhand. Många äro också de, som resa hem igen, sedan de sålt och pantsatt allt för att skaffa sig passagerarebiljett. Att de här i korthet skildrade förhållanden icke blott ega rum i Newyork, ntan äfven till en del i Vestern och andra delar af Amerika, derpå har man tydliga bevis deruti, att många esomoftast komma resaude hit från längt aflägsna ställen; och reflekterar mar på de goda, ja i några fall utmärkta förbållanden, under hvilka den zvenska och norska allmogen nu för tiden letver hemma i sitt fädernesland, synes det förunderligt att så många lättsinnigt begifva sig till ett land, hvarest så många beklag. liga exempel förefinnas uppå, burna det kan gå äfven den dugligaste arbetare. Att det deremot för landsmän med kapital, tillräckligt nog att köpa jord för och att kunna betala de försia omkostnaderna, både i vestern och de södra inre trakterna af landet fianes god anledning att komma sig upp till en nägorlunda sjelfständig ställning, kan naturligtvis ej förnekas, lika så litet som att folk, som hemifrån äro i besittning af fullkomlig skicklighet i en eller annan praktisk riktning genom sparsamhet och genom att ständigt, när förtjensten är god, tänka på de förändringar, framtiden kan medföra, kan komma sig väl upp här. Det finnes mänga, som endast fästa afseende vid det goda, de höra om Amerika, men som der omot ej låna örat åt skuggsidorna; men att dessa taga storligen fel, när de tro att de på detta sätt bilda sig den rigtiga ksigten om förhållandena och utsigteraa här, är naiurligt. Kunde man procentvis angifva antalet af dem, som verkligen skapa sig en framtid här, och på dem, som duka under, skulle detta säkerligen afskräcka mänga från att emigrera hit.