en hemligheten af Ingas besök på maskeraden troget som döden. Under tiden förblef den olyckliga frun, under dominodrägten iklädd sin mans kläder, stående på något afstånd från den muntra gruppen i bersån och bevitnade kuru den sjelfsvåldiga turkinnan af brist på stol helt ogeneradt satte sig på Melcher Winkes knä, medan juvelringen med sin bländande glana ådrog sig alla förbigåendes beundran, Den slösaktige konsuln hade för några månader sedan såsom förespråkare vid en försoningsscen mellan makarne erbjudit Inga denna dyrbara ring, så lätt igenkänlig på den egendomliga formen och de så ovanligt sköna ädelstenarne; men Inga hade ryggat tillbaka för den furstliga gåfvan, vägrat mottaga den och bedt Melcher använda de tretusen riksdaler, den skulle kosta, på ett förnuftigare sätt. j Nu blixtrade halfmanen nästan hånfullt mot den bedragna makan från den ovärdiga, ast sköna lilla hand, som bar den, och den tycktes med eldbokstäfver skrifva i Ingas hjerta: Den svarta damen. Med möda kunde Inga hålla sig uppe der hon svigtande stödde sig mot det stadiga öfverket på ett teaterträd, under det hon ifvaktade Arthur Bluhms återkomst. Inga hade nemligen dager före maskeralen upptäckt en större pappask, af misstag. ippställd i Melchers rum, ehuru den var specielt adresserad till kontorsvåniogen. Af ätt förlåtlig nyfikenhet hade hon öppnat ocket och funnit en elegant mörkblå domino lrägt jemte mask förvarad i askan. Hon lade låtit en af tjenarne bära den mystiska kartongen ned i undre våningen och invän ade täligt någon frivillig förklaring af sin nan öfver moningen med kostymen. I stället öregat Melcher en angelägen affärsresa på ti par dagar samma morgon som den stora naskeradbalen var annonserad 8 kungliga eatern. Den unga frun misatämkte ett litet edrägeri af sin lättsianige gemäl och in ogs af en oemotståndlig längtan att i äja ante hemlighet beröka balen, för att der