-ningdels emottagit beställningar å spritdryck, jem. väl till mindre belopp än femton kannor, och dels, sedan bolaget efter skriftlig underrättelse från T Eklind om sådana beställningar öfversändt till köparne de af dem begärda spritvaror. uppburit betalningen för desamma; alltså och då Eklind licke kunde anses genom vidtagande af omför.mälda åtgärder hafva föryttrat spirituösa dryc ker, blef, med ändring af rådhusrättens utslag. den mot Eklind förda talan ogillad — och K. M:t fann ej skäl, att i hofrättens utslag göra ländring.. — Konungens dom föll den 13 Nov. 1873. Häraf framgår, dels att den, som har försäljTningsrätt i en kommun, kan, utan risk att af I domstol bötfällas, genom ombud idka samma slags handel äfven i andra kommuner, der han i eger någon rättighet och ej erlägger någon skatt och der det författningsenligt bestämda antalet försäljningsställen redan förut finnes, dels ock att hans ombud ej heller löper någon risk vid att emottaga reqvisition, anskaffa varan och uppbära betalningen. hb Mom oss söka framdraga konseqvenserna äraf. Innan ofvannämnda dom föll, antager jag, att allmänna åsigten bland Sveriges i allmänhet så laglydiga befolkning var, att en dylik agenthandel var olaglig och att ensamt nämnda bolag icke drog i betänkande att, utan att besvära sig med anskaffande af rättigheter, anmälan till ve derbörande myndighet och dylika omgångar, samt utan all kontroll för öfrigt, försöka genom sina agenter öfversvämma hela landet med sina varor, för hvilka de naturligtvis endast till ringa del betala skatt och för denna del ingalunda i någon af de många kommuner der varan föryttrats. utan endast — i Brännkyrka. Efter denna dom kan bolaget mera öppet och djerft uppträda och gör det troligen ock, att döma deraf, att blott två dagar efter domens datum en annons blef synlig i en småstad, bvari en bolagets agent förklarade att han kan upptaga ordres å viner och spirituosa äfven i mindre partier än 15 kannor:. Men konseqvenserna stanna nog ej dervid, utan man eger rätt antaga, att äfven andra minut handlare. då en gång få reda på, att det kan anses lagligt. komma att försöka sig med dylik agenthandel i andra kommuner, än der de förskattat sig rättigheter och der de betala afgifter. Yttersta och farligaste konseqvensen, enligt min uppfattning, blefve dock den, att denna agenthandel ej fånge stannade vid minuthandeln. utan snart komme att sträcka sig till utskänkningen och det möjligen i en större och mera olycksbringande skala. Jag finner nemligen intet skäl att anse det mindre lagligt för den, som eger utskänkningsrätt i en kommun, än för den, som har minut handelsrätt, att t. ex. hålla en eller flera agenter i omliggande kommuner (kanske till och med i sådana. som lagligen beslutat. att ingen utskänkning finge ega rum inom kommunen); rhvilka agenter kunde emottaga reqvisitioner, anskaffa varor och uppbära betalning-, och jag finner ej heller någon anledning att tro det vara svårare eller mindre lönande att anordna en daglig bränvinsskjuts. än en daglig mjölkskjuts, eller att låta mjölkskjutsen förvandlas till bränvinsskjuts på hemfärden; ja, jag tror till och med, att ett gångbud. lastadt med bränvinsflaskor, skulle löna sig bra. En sådan lagiig bränviashandel vore visserligen en säker död för det olagliga lönkrögeriet, men nyttan deraf för respektive kommuner och deras befolkning är långt ifrån säker. Att försök med ombudsutskänkning i ett par former redan skett, medan ännu allmänna meningen var, att de voro olagliga, vill jag anföra bevis på, men att denna utskänkningsrörelse kommer att nå en stor utsträckning, sedan ve derbör..nde en gång hunnit få reda på, att doMaremakton anser den laglig, torde ej tarfva evis. Länsman B. H. Lundqvist tilltalade vid Wadsbo norra häradsrätt Anders Larsson från Hofva derför att han skulle i November 1864 mot penningar, som af flera personer sammanskjutits, inköpt ett större parti bränvin och derefter fördelat detta mellan deltagarne i sammanskottet.— Häradsrätten yttrade i sitt utslag: att, enär Anders Larssons åtgärd att uppköpa ett större parti bränvin och sedermera låta detsamma fördelas i kanneoch halfkannevis mellan flera personer mot kontant betalning, icke kunde, ehvad betalningen för det sålunda utminuterade bränvinet erhållits före Anders Larssons inköp och utminuteringen, eller efteråt, annorlunda anses, än såsom minuthandel med bränvin, hvartill Anders Larsson, som åtminstone i så måtto haft vinst af företaget, att han fått deltaga i utsupandet af det bränvin, som efter verkställd minutering blifvit öfver, icke varit lagligen berättigad. dömdes Anders Larsson i förmåga af 3 och 41 22 i förordningen den 18 December 1863 att för oloflig minuthandel med bränvin böta — Hofrätten utlät sig genom utslag den 25 April 1865: att. som annat förhållande ej vore ådagalagdt, än det Anders Larsson erkänt, eller att han den 12 November 1864 efter det Anders Larsson och åtskilliga andra personer sammanskjutit penningar till inköp af 15 kannor bränvin tillhandlat FR detta parti, hvarefter en hvar af deltagarne af det sålunda inköpta bränvinet tagit hvad mot hans sammanskott svarat och något bränvin, som vid fördelningen blifvit öfver. förtärts af Anders Larsson och öfrige till städesvarande; alltså och då Anders Larssons nämnda förfarande icke vore att hänföra till sådan fördelning af såldt bränvin, som det enligt 3 2 af ofvanberörda förordning vore säljare förbjudet att vidtaga, pröfvade hofrätten rättvist att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Anders Larsson från all påföljd af åtalet befria hvilken dom stadfästades i högsta domstolen den 24 November 1865, I Wisby begärde en källarmästare förlidet år rättighet att under sommaren till badgästers och andre resandes nytta få servera spritvaror, förutom å sin källare äfven i en trädgård, å la Tivoli, belägen några hundra alnar från källarlo kalen. men fick afslag först af konungens befall ningshafvande och sedan af K. M:t, men detta hindrade ingalunda, att hvem som ville, till och med magistratens och landtstatens tjenstemän. kunde der få sitt glas punsch eller sin toddy under hela sommaren, på det sätt, att penningar lemnades till kyparne, som, sedan lära ha anskaffat varan från den närbelägna källaren och derpå serverade den. ellan detta sätt att gå till väga och det i Örebromålet omnämnda finnes ingen annan egent lig skilnad än den, att i ena fallet får man lof at gifva ombudet pengar att köpa för och i det andra får man kredit tills man fått varan men i båda fallen har bränvivsförsäljaren den artigheten, att på sin egen bekostnad hålla ombud till hands för kunderna. En sådan bränvinshandel utan bestämde lokaler. utan kontroll och utan afgift till kommunen (hvilka bestämmelser snart nog komma att blott AMRA KA 0 Åt RS en Slutligen bjöd han armen åt de båda deminos, som så oroligt afbidat hans återkomst, och gjorde med dem en rund isalongen och alla dess smygvrår. Plötsligen stannade trion framför en halfdunkel berså, i hvilken fyra personer voro placerade, alla bärande mörkblå gidendami