RIKSDAGEN. Motion af hr E. Leljer: Om ändring af 1, 37 och 41 8 i k. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 26 Aug. 1873. Kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin af den 26 Aug. 1873 bestämmer, i likhet med den förut gällande af den 21 Maj 1869, vid risk af böter: i 2 1: att ingen får sälja bränvin till mindre belopp än 15 kannor, utan att han erhållit minuthandelseller utskänkningsrätt ; i 7 och 10: huru sådan rätt förvärfvas i stad; i 22 12, 14 och 23: hurn å landet; i 22 7, 14 och 23: att antalet sådana rättigheter, och i vissa fall trakter, der de tå idkas, skall af kommunalstyrelsen och konungens befallningshafvande bestämmas; och detta i 22 7 och 14: till och med med inskränknin för konungens befallningshafvande inom hva kommunen önskar: i 2 22: att stället för sådan försäljning skall för magistrat eller kronobetjening uppgifvas, innan försäljningen företages; i 22 18 och 23: att vissa afgifter skola för dessa slags försäljningar erläggas; och i 2 24: att afgifterna skola till fördel för de orter, der rörelsen bedrifves, tillfalla landsting, hushållningssällskap och kommuner; men ingenstädes i hela författningen finnes ens en antydan, att någon handel med spritvaror till mindre belopp än 15 kannor, eller på flera än ett ställe får ske utan särskild förvärfvad rätt eller utan afgift till fromma för kommunen. Lagstiftaren synes mig genom dessa bestämmelser hafva, förutom annat. åsyftat, dels att öfverlåta åt kommunerna sjelfva att bestämma, om de vilja tillåta någon minutering eller ut skänkning af spritvaror inom kommunen och i sådant fall huru många och på hvilka ställen, samt dels att förekomma, att någon sådan handel derutöfver sker Rå annat ställe, utan kontroll eller utan afgift till fördel för kommunen ; och jag hade haft den föreställning, som natur ligtvis äfven varit lagstiftarens. att ofvannämnda 32 varit otvetydiga och tillräckliga för sitt åsyf tade ändamål; men domaremakten — hofrätt och högsta domstol — hafva visat sig hafva annan åsigt derom, såsom synes af följande: Stadsfiskalen i Örebro, P. BE. Andersson, instämde handlanden C. E. Eklind med påstående, att afnämare hos Eklind munteligen framställt begäran att få köpa viss spritvara till viss mängd och — sedan Eklind till Stockholm afsändt skriftlig reqvisition, samt räknivg å begärda varan. utställd i vinoch spirituosabolagets i Stockholm namn, kommit afnämare tillhanda åtföljd af anmodan att betalningen derför till Eklind erläga, bekommit varan i Örebro och betalningen derför till Eklind erlagt; samt när viss vara således blifvit begärd. aflemnad och betald. köp vore i behörig ordning slutet och Eklind. såsom den der emottagit reqvisitionen, anskaffat varan och uppburit betalningen. måste såsom säljare anses... Eklind blef i Örebro dömd efter 7 41 kongl. förordningen den 21 Maj 1869, men an förde i k. Svea hofrätt besvär, hvari vinoch spirituosabolaget i Stockholm, såsom mellankommande part, instämde, och k. hofrätten yttrade i sitt utslag af den 19 Maj 1873: att, som annat förhållande ej blifvit i målet ådagalagdt, än att, på sätt Eklind uppgifvit, han på uppdrag af vinoch spirituosa-aktiebolaget, som enligt hvad upplyst vore å Rejmersholm i Brännkyrka socken med vederbörligt tillstånd utöfvar minuthandel med spritdrycker, i Örebro för bolagets räk