Aftonbladet – 6 mars 1874, sida 2

atrop, endast var en försmak af den, som höll henne vaken långt in på natten. och som lät henne under outsägliga marter i minnet genomgå hela den scen, hvilken nyss blifvit utspelad, och hvilken alltför tydligt röjde värdet af det porträtt, för hvars skull Melcher bedragit både maka och dotter. Under olycksbådande aningar stirrade hon på qvinnobilden framför sig, på det vackra ansigtet med det spotska uttrycket. O! med denna bild kunde fadren hölja sitt barns sköna ansigte och hellre från medaljopgen möta dem fräcka blicken än den oskuldsfulla. Den natt, som hängde sig blytung giver Ingas själ, tycktes icke ha någon enda hop: pets stjerna. XVI. Adelt och oiädelt bedrägeri. Arthur Bluhbm syntes sällan till i Mel cher Winkes familj och drog sig alltmer och mer tillbaka från verlden. Mottog han pågongång en bjudning till sin kompanjon, så sysselsatte han sig uteslutande med lilla Viola, mea andvek hennes mor nästan med skygghet. En skarp observatör skulle dock ha iakttagit, huru des fordne äfventyraren, men nu så aktade och redbare affärsmannen oupphörligen stal sig till att betrakta den nga husmodren och ofta med ett uttryck, hvaruti afspeglade sig den djupaste melankoli. : Melcher Winke hade längesedan förmedelst en ny osanning sökt betaga sin kastru alla misstankar med anledning al det mystiska fotografiporträttet, och då han konfronte-i rades med qvinnobilden, bade han visat den en likgiltighet, som Inga omöjligen kunde förklara. Hvarför feg smög undan den från eldbrasan? svarade kan på sin frus fråga. Jo, mån sköna storingvisitorska, det gjorde jag derför, att jag tänkte spela er ytterligare ett spratt med det oroväckande poyträttet, Jag ville nomligen använda det