Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 3

AA nn sö ter pappa den otäckan ofvanpk mint porträns. Får jag ta och bränna upp henne på linset? xMycket gerna, svarade fadren med en min, fom skalle föreställa ohosvärad, men som icke var Aet, till följd af den djnpa gecomrrängande blick, som Isga forfarande höll föstad på sion make, efter den förklaring ban pyser gjort öfver sin så kallade iutrigkoraedis. Mycket gernå, mia lilla uogelo Msn med falkblick följde han alla flickan? rörelser, och just åå hon pärmade bilden till ljuset, ryckte han den plötsligt trån hennes fingrar, skyndade våra steg fram till dea nu bräada kakelagnsbrasan — sedan han, såsom han trodde omärkligt, i förbifarten tagit eu visitkort från divansbordet — och kastede pu detta på glöden, medan han smög porträttet äter i tin västficka. Dna kusde ha bränt dina sk fiägrar, min flicke. Bättre var det att låta den Bvarta damen så upp irök gsoom akorstenen och sen svänga spjället ettor oroatif terskan. Med trinmferaade min drog Melcher i det dyrbara spjällenöret och gauggade derefter förnöjd aina bäsder. Men Iaga, som följt alla bans rörelser, u:au att dock observera hurg Melcher smög bilden i sin ficka, frågade under ytire iugn: Hvarför kastade du visitkortet på elden ? Visitkoztet? upprepade Melcher studaande. Ja, Arthar Biohms visiikort. terigen räcktes en räddningsboj Åt den dronknande. ; Jeg tyckte as de två kunde följas åt, såsm representanter af de misslyckade föröken att göra 0xs svartsjuka, svarade Melcher met est läende som lifligt orinrade öm det koavenilorelia, bviltet städse svit veda på bans mors Isppar. Derefier tag han upp sin klocks, bugade sig sirligt för sia omgilving, kysste sin hustra Ä pansan pch utropade: !Ortsa.)