Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 3

het, ömhet, känslofallbet, tålamed, from ot... Men så tyst då, pratmakare och pratmakerska, afbröt Ioga ännu mera rodnande, eller också går jag genast frön er till mitt arbete. Får jag se om porträttet nu är likt, jag har inte sett det på så länge, hteriog Viola och fingrade på en liten ovanligt konstruerad medaljong, som fadren bar vit sin arkedja. Ja, om du kan öppna helgedomens för lät, svarade Melcber lseude och fortsatte det tysta samepriket med sin hustru, medan Viola på knä vid hans föiter förgäfves ansträngde sig avt öppna medaljongen. -Ack, det ver du, pappa, att mgen kan utom du sjelf. Uf, sö dumma påhitt! Tjagu stycken små diamaniknappar kring ramen, och sä ska wan trycka först på den ena och så på den andra flera lvarf härs och tvärs, och aldrig lyckas det, om man inte känner hemligheten med ordningen. Ack. ack, så tokiga påbitt! Nå, så tryck oh bärs och tvärs, lilla toka, men ncg vet jag hur jag trycke:, skämtade fadren och tryckte ännu cn kyss på sin strålande makas läppar Nej, men! Nej, men, det var märkvär digt! jolirade lilla Viola, sedan hon med dämpad andedrägt kterbollit sitt förtjusningsutrop öfver det genom en slump lyckade öppnandet af guidmedaljongen. Mycke vacker, mycke vacker! Hvad är det här för eit vackert fruntimmer, peppa ? Oa Melcher Winke plötaligt blifvit stun gen af en oric, skulle han ej, med större hastighet ryckt till än nu vid barne:s fråga. Snabbt som blixten grep han den dyrbara medaljongen och klämde igen locket. Evom bar lurt dig hemligheten att öpppå den? eporde han i vredesmod. Och hvad jollrar du om vackert frontimmer? Känner du inte längre igen mammas porträt?s Melcher Winkes antigte var ett ögon blick blossande rädt. Mammas porträtt! Inte var det manmias