Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 2

under namnet lord Naas. Bourke har i stället blifvit understatssekreterare för utrikeaministåren. Äfven undrar man öfver, att sir Massey Lopes, som i flere år gjort sig känd genom sin ifver för en reform af den kommunala beskattvingen, har blifvit civil amiralitetslord och icke undersekreterare för den permanenta förvaltningen Deremot berömmes allmänt besättandet af de stora ministerposterna. i synnerhet utnämnandet af markis Salisbury och earl Carnarvon till statssekreterare för Indien och kolonierna, och af sir Stafford Northeote till skattkammarkansler. under det Ward Hunt, som 1867—1868 beklädde denna post, öfvertagit fl.itans administra ion, och Gathorne Hardy, dåvarande inrikesministern, har blifvit stäld i spetsen för krigsministeren. Men täckte först på hertigen al Richmond som krigsminister, men han har under senare ären varit en så afgjurd motståndare till afskaffandet af sä jbara officersfullmakter, att ban icke gerna kunde öfvertaga denna minister, utan att försöka att upphäfva den nämnda reformen. Det är ett gammalt påstkende — som visserligen ursprungligen förskrifsver sig från Robert Peel, men som Disravli upprepade gånger berömt sig af — att de konservative förstå att bävtre administrera än de Jiberale, och så till vida är det ju mycket lyckligt, attde äter kommit att sflösa dessa, för att kunna atbjelpa de fel, som blifvit begänga under de eenaro ären, Men det är tvitvelaktigt, om felen varit så stora, Visat är i hvarje fall, att krigsministern Cardwell, som blifvit så hårdt angripen för sin embetsförvaltning, uppdrifvit hären från 87,000 man ti!l 106 000 ökat reservsoldaternes antal till 38,500 man och äfven ökat milisens styrka samt skaffat armen dubbelt så mycket fältartillari som förnvt (336 pjeser mot 168) och likväl ästadkommit en besparing af 200.000 pund sterling. Dylika förbättringar hafva först Chilsders och sedan Goschen fått intörda i fiow tar, visserligen icke utan att störa mot wånga ingrodda seivanor hos de högre officerarne och tjenatemäonen vid varfven; och det missnöje, som blifvit väckt derigenom, som genom afskaffindet af säljbara olficerspatent, har varit en af de många små skäl, samt tillssmmars öfverväldigat och störtat den liberala regeringen. Det är komiskt nog att bryggareoch värdskusvärdsagitationen, som i så väsentlig min medverkat till Gladstones fall och hvars ledare otvifvelaktigt hoppats på skonsammare behandling och mera undseende ä de konservatives sida emot den i allt för hög grad nationeila dryckenskapslasten, redan vid första bildandet af den nya regeringen måste se sina förhoppningar ramla, i det inrikesministeriets undersekroeterare, Ssalwin Ibbetson, vann sina första sporrar just genom sträfvandet att inskränka utskänkningen af spirituosa. Han skull säkort ej taga tillbaka något af den nyligen antagna lagen, och Times säger ocksä, att hvarje regering borde hafva infört liknands stadganden och att det bloit var otur att detta föll på de liberales lott, hvarför det nu är desgse, som måste bära skulden och värds husvärdarnes ovilja. Äfven i andra, långt vigtigare frågor har man allt skäl att vänta, att de konserva:ive skola favthälla och fort sätta hvad de liberale påbörjat. Sålunda skall säkert lord Cairns som lordkansler på nytt upptaga ein föregångares lag om omordnande af hypoteksväsendet och förenklingar vid försäljandet af fast egendow samt fortsätta reformerna i rättsväsendet, särskildt med hänsyn till grefskapsrätterna, och — såsom Times anmärker — det skall bli honom vida lättare att genomföra dem, då han kan vara säker på majoritet i öf verhnset för sina förslag, under det att de äiberale allid der mötte skarp kritik, ej heller skall den konservativa regeringen kunna skjuta från sig den stora uppgift, som Stanstieli under sistå sammankomsten började att lösa och som Gladstone i siv valskrifvelse starkt betonade, nemligen för ändringen i kommunalskatten, och här bar också Disraeli den turen att öfverhuset skal: under-tödja hosom efter att hafva nppträd: fienstligt mot Stansfislds första läg. I franska nationalförramlingens möte förliden torsdag utbröt en storm med anled ning af diskassionen öfver de nya skatter va. Den förre finansministern Pouyer-Quertier hade lswnat ett förslag till ändriug beskattningen af Bockerraffinaderierna, och debatten derom antog efterhand så stora dimensioner, att man en stond kände sig borad af en ministerkris. Säväl etrikesmini stern som handelsministern uttalade sig mo: förslaget. enär det stred mot sockerkonventionen af 1864, och finansminister Magne förklarade att, änskönt han i princip var ense med den, som framställt förslaget, kund: haa ej kränka en konvention, som afslutitmed England, Belgien och Naderländerna. Detta var uppslaget till det tumult, som i franska bladen kallas beklagligt likasom referaten säga, att ju mindre man talar om detta sammanträde, dess bättre, Duvergier d Hauranne kallades till ordningen för en anwärksing, hvilken af presidenten Buffet karakteriserades som oavständig och flere gånger bisf larmet sk stort, att mötet fakwiskt var suependeradt i några mi nater. Slutligen tog Pouyer-Quertier till baka sitt ändringsförslag; men den rad: kale deputerade Vilain upptog det igen under liflgt bifall från venstern, som boppsdes att få de tre ministrarne aflägsnade, ifall ändringsförslaget antoges. Men via den derpå följande voteringen förkastade det med 378 röster mot 297. När en simpel skattefräga — tillägger den franska tioningen med rätta — kunnat framkalla en så väldsam lidelse, huru skall det då komma att gå, när de konstitnerande lagarne kom ma på dagordningen? Venstern skall ständigt gripa hvarje tillfälle att ställa til oordning, för att slutligen nå sitt mål, kammarens upplösning. Emile Ollivier, mannen med det lätta hjertat, öfverlöparen från det lilla fribetspartiet under imperialismens dagar och en at de förnämsta driffjedrarne till det olycksdigra kriget, som alltifrån 1870 vistats uti Italien, har nu återvändt till I Frabkrike, för att i dessa dagar intaga sin plats i Franska akademien, i hvilken han junder sin äras dagar invaldes efter den tta fv JA CA ke kt ot och br nt a ch DA IA RE BR —ÄÖÄÅ—— RA TREE RE