Aftonbladet – 4 mars 1874, sida 2

helst, ty då jag ingenting begriper af sa ker och ting, så gapar jag bara och jakar med och ser sä pininnerligen knipslug ut; på så sätt underblåser jag ändå konversatiogen, om jag också inte kan underhölla den. Och jag för min del bara tiger och hör på, då nägon talar godt och vackert, men Bi jag tigger med ögonen efter mer, förklarade mor Ingrid. Och ingen kan neka de ögonen någon ting, det vet jag, återtog Inga och kysste met ömhet sin mor på panuan. Passar vi mormor, dö vill jag vara med! hördes pu en vackert klingande barnastämma, och i nästa ögonblick hade Viola med tre, fyra lärga spräng öfver goltvet hoppat upp i mermoderns knä och slingrat Bina runda nakna armar kring den vackra gummans hals, Nu tycker jag riktigt att vi ä en liten trupp eller grupp af fyra hyggliga fruntimmersmenniskor! utbrast mamsell Kajsa förtjust. i det hon strök vecken släta på sin svaria sidenmantilj, och gauska välklädda med, det vill jag lofva, såsom bror Göran plär säja. Men si der kommer den femte i qvartetten, tillade hon vänligt mysande mot mamsell Rose Briquet, som inträdde med sitt arbete i handen. Ja, nu ska vi sy och sömma i kapp alla fem, lilla Viola inbegripen, och tår inte då det fatiga flickebarnet sin lilla snygga kostym ärdig till qvällen, så har jag orätt. Tänk inde hvad vi qvinfolk kunna binna med mycket medan vi prata. Vi ha ju sytt hop fullständiga kläder åt tre arma barr 0 tvä tre damer, och ändå har mamaell Priquet och Viola haft sin undervisningepyggnad att sköta. Parle vu svenska i afon, Miemsell, så ä jag me, men si franskan det ä latin för mej. Den muntra guwmar höll alltid målron vid makt, såsom det heter, under de ivs 1vällar i veckan, hvilka Ivga bestämt till temensem sömnad för fatiiga barn, och vilka qvällar för henne voro en verklig