Aftonbladet – 4 mars 1874, sida 2

häftigt klappande bjerta, att hennes röst darrade. Nä, än sen då? Kan du inte nnna också nig mina åtta procent, och det förskot sv:s hvart halfär till på köpet, alldeles som syster Ingrid? Vi ha allt punk:ligt på dag.n och klockslaget fått ut vär ränta. Ja, si en sädan affärskarl finnes icke i månen en gårg, och det är honom jag har att tacka för den här bruna halfsidenklänningen och de bär nya kängorna, för det är dä bara minsta dejen. af hvad jag vunnit på ränteskilnaden. Ja, sksl lilla syster Eskilsson! Jag dricker för din rosenerara mäg en vä gangsskäl i hans frus kaffe, och jag hurrar mitt lilla sonikahurr säsom jag brukar, då jag är ensam och på godt huwör ibland. Huarsurrorrör:urr-orr urr-urr! Aj, jag fick en skorpsmula i vrångstrupen. Bror Gören säger alltid att jeg hurrar som då en kat a korrar och spinner, men jag ku:-rar vch hurrar ä dä, jag, helt tyst och stilla, och skrå lar ine som de högijudda karlgloparna! Ja, skål för din rare, öfver-sej-rare man och make, Iogabarnet mitt!. Men Ingabarnev tvingade sig att le åt den muntra och frimodiga mostern, som sä menlöst förtrott hela sitt ekonomiska väl åt bennes lättsinnige make; — hon hede icke bjerra att i detta ögonblick insmyga evs skuggan af en misstanke i Kajsa Åulers själ, och om hon också velat det, skulle der )j lyckats henne, så tvärsäker var f.d. diverse-. randlerskan på sin skärpta affärsblick och vä Melcher Winkes oförvitliehet. Moster Kajsa fick väl bästa inteckninsarna näst min mor och mig sjelf! sporde nga försigtigt. Tror jag det! Finfina papper, som vi börsnenniskor uttrycka oss, och gravitionsbevis ch ailtsammsp, som jag inte girtat titia ä eh gång, då Melcher läste papperen högt ch pekade för mig på -ummornpa. Villmn essatom göra et fruntimmer yrt i et, så ska man ge hepne ett gravi v usb is att studera, Ås skall man clatts på örsta och än på sista sidan, och så till