Aftonbladet – 4 mars 1874, sida 2

VINGLAREN:) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. XV. Nattliga skuggor. Ja han är dä för rar, för rigtigt rosenerar, din artige man, kära Inga! utbrast Kajsa Adler för tionde gången, medan hon drack sitt eftermiidazskaffe hemma hos konsulinnan Wiske i sällskap med mor Ingrid en dag på hösten efter den lilla sommarutflykt, som Melcher med familj gjort till sin nyköpta bruksegendum. Verldse:faren är jag, och verldserfaren blir jag till mina döddar, fortsat:e mamsell Ksjsa, i det hon lade det fina kaffebrödet duobbeit, för att få nägon smak på florsgardiosmaten såsom hon kailade d n gevomskinliga läckerheten. Måuga menniskor har jag bå sett och samtalat med och hand Jat och vandlat med, men maken till konsul Melcher Wiske, d-n iår jag leta ef:er. Jag säger dig rent ut, lilla Inga, liksom jag sade det till din rara mamma här bredvia mig, jag tyckte inte alls om din högfärdiga man till att börja med. Han var mig för mycket köpmansgr-fve, och köpman harjag varit sjelf i win dar på femernina vägen. D ssutom är jag ingens herie och ingens träl och skulle inte ens krusa för sjelfvaste kung Salomo med all sin vishet och sin höga visa, om han steg upp ur sin familje graf; men så kommer din rare man och äng var sig och gör bot och bättring, och omvänder både sig och mig, som man Vänder en pannkaka. Och sä sitter han och språ kar i timmar med oss gamla uuckor och ?) Be ÅA. Bin:r 26—86, 38, 40—42, 44—48 och 50.