Aftonbladet – 3 mars 1874, sida 2

STOCKHOLM den 3 Mars. De i går verkställda gemensamma om röstningarna — de första under innevarande riksdag — voro motsedda med mer än van ligt intresse, icke blott med hänsyn till be ydelsen af de frågor, som dervid förelbgo till slutligt afgörande, utan jemväl, och kanske i än högre grad, med afseende på det tillfälle de erbjödo, att bedöma huruvida partiställningen i..om riksdagen underått någon väsentlig förändring genom de sedan förra riksdagen verkställda nyvalen eller gerom andra omständigheter. I sistvnämnda hänseende torde man till äfventyrs ha någon anledning af de verk ställda omröstningarne sluta, att den majoritet inom Första kammaren, som kan väntas i allmänhet understödja regeringens för: slag, blifvit något minskad, och att förhål landet kan anses vara detsamma med den minoritet inom Andra kammaren, som kap betraktas såsom regeringsvänlig quand måme. Det förefaller såsom skulle den allra första af de verkställda omröstningarne, den som angick uppförandet på ordinarie eller på extra stat af anslagen till justitie-statsexpenmitionen, kunna betraktas såsom i det hänseendet temligen betecknande. Det var en fråga, som borde anses ligga styrelsen temligen nära om hjertat och i hvilken hon således borde påräkna stöd af dem, som i allmänhet betrakta sig såsom hennes anhängare; och hon var på samma gång en sädan, i afseende å hvilken icke några dagtinganden, liknande dem, som gjort sig gäl lande t. ex. vid beslutet om dyrtidstiiläg gen, kunde antagas utöfva si:t inflytande. I denna fråga räknade majoriteten i Första kammaren 90 röster, minoriteten 24;i Andra kammaren var majoriteten 126 röster, minoriteten 47. När vi med dessa siffror sammanställa röstförhällandet vid afgörandet af likartade frågor under föregående riksdagar, -ynes oss, såsom sagit är, deraf framgå det fö hsliande vi ofvan antydt, och man skulle skledes häraf vara benägen draga den slutsats, att regeringen nu mindre än tillförene bar att päräkna en gifven majoritet inom rik.dagen i sin helhet. andra sidan synas de voteringar, som egde rum såväl angående frågan om dyrtidstillägg å löner öfverstigande 5000 kronor, som beträffande vilkoren för dyrtidstilläggens ätnjutande, gifva anledning att sluta, att fortfarande säsom hittills det fin nes majoritet — ehuru visserligen en temligen knapp — för de meningar, som omfattas af de moderata och i allmänhet af dem, som i hvarje särskildt fall lyssna till skäl och afgifva sitt votum på grund af pröfuing af för handen varande förhällapden, icke pä grund af partiöfverenskommelser och partianda. Det är således anlednivg hoppas och vänta, att de samfälda voteringarne, som hittills under den tid det nya riksdagsskicket varit tillämpaåt, i allmäahet gifvit synnerligen goda utslag och sådana med hvilka den upplysta allmänna meningen i landet varit väl tillfreds, skola göra det äfven under fortgången af innevarande riksdag. Hvad angår voteringsresnitaten i de sär: skilda frågor, som i gär förelågo till afgörande, så helsa vi dem alla med obetingad tillfredsställelse. Enligt hvad vi förut yttrat, tro vi att det ur flere synpunkter kan hafva sina fördelar med sig, att lönebeloppen för kansliexpeditionerna tills vidare icke uppföras på ordinarie stat. Den åsigt, vi tillätit oss uttala, om betydelsen af det vilkor, som fästades vid den hrr ledamöter af högsta domstolen beviljade löneförhöjning, ha vi funnit ännu mer stärkt af de förhandlingar i ämnet, hvilka egde rum i kamwrarne, och genom den synnerligen påfallande svagheten i de skäl, som anfördes mot statsutskottets förslag i ämnet. Då