Aftonbladet – 2 mars 1874, sida 3

och alldeles förgätande den tillämnade promenaden. De hade tillstängt dörrarne för att få vara ostörda. Plötsligen stördes i skymningen tystnaden af en vagn, som rullade upp på gården. Viola sprang till det öppua fönstret, hvarifrån hon, dold at klomkrukorna, kunde ge allt, som passerade. Mamma lilla! Pappa stiger upp i resvagnen med de tre främmande herrarne. Han säger att mamma är illamående och ber om gin ursäkt. -Men tänker han då inte säga oss farväl? — Nej, ack, nej! Nu far han! Ja, nu far han och tittar inte ens hit upp till oes. — Mamma, lilla mammal Äanu en gång störtade Viola under djup bedröfvelse till modrens bröst. Men nu hade Inga ej ett ord till tröst för dottern eller till ursäkt för fadern, Hon kände blott en enda tanke liksom bränna sig fast i hepnes själ, och den tanken -hviskade: Det är första gången ban reser bort ifrån mig, utar ett ord till afsked. (Forts.)