Aftonbladet – 2 mars 1874, sida 3

och den intagande Adina, hvilka vår sångscen i Wilhelmina Gelhaar egt och förlorat. Ätven öfriga nummer och särdeles den go nialiska Skuggarian ur Meyerbeers Pardon de Ploörmel samt duon ur Hamlet, hvari konsertgifvarisnan förträffligt biträd des af hr Arlberg, läto henne skörda triomfer såsom elegant koloratursångerska och utmärkt karakterstolkarinna och det behöf. ver ej säges, att hennes samtliga presta tioner af den fullsatta salongen hyllades med lifiigt, välförtjant bifall. Med förtjusning åbörde man trenne ur L. Normans sångceykel Waldlieder valda romanser, gripande genom stämningens friskhet och innerlighet samt mästerstyckena äfven till stil och affattniog. Då fru Stenbhammar, ackompanjerad af kompositören, inlade sin djupa och ädla konstvärlighet i tolkningen af ett ämne så rikt som detta, blef intrycket af det hela oemotståndligt käönförande. En särdeles begåfvad musikälskarinna gaf jemte hr Arlberg den g. k. Svalduon ur Mignon och föredrog med själfullt behag ett par norska visor, af hvilka i synnerhei den genare, med text af B. Björnson, genow atförandets förträfflighet gjorde stor lycka. Hr Normans ackompanjemang af samliga koneertens nummer gat de sjungande det yppersta uaderstöd och utgjorde i och för sig en konstrjutving, för hvilken publiken bog honom stannar i största förbindelse.