Aftonbladet – 2 mars 1874, sida 3

ditt eget verk. Vi göra sannerligen mera nytta här än på vår furstliga sommarvilla i Stockholmstraktien, der du ju har din egen mor, som representerar mycket bättre än vi. Stanna här? sporde Melcher med rynkade ögonbryn. Ja, jag kunde ju då också se till, att ingeniörerne, som ligga här sysslolösa och otåligt afbidaade dina order, få något att beställa med brukets vigtigaste byggnivgar, ehura jag förstår den saken lika litet som du sjelf. Förste ingeniören tycks dock vara en lika kunnig som redbar man och har beklagat sig för mig öfver sin overk samhet. Han vill inte plundra dig, säger han, genom att sitta med armarna i kors, taga lön och kost och endast afbida. Det skulle dessutom vara en sann glädje för Viola och mig att så småningom få se dena vackra egendomen i sin rätta gestalt och inte såsom nu iklädd ea prunkande, men falsk skylt af välmåga. Du kan väl dessatom omöjligen vilja att detstackars bruksfolket — just som de fröjda sig ät de oväntade förmäner du beredt dem, och just som de lärt sig älska sina idylliska hem — plötsligen skola drifvas ut i vida verlden af brist på arbete?Nej, pappa lilla — nej, det kan du inte vilja?. — instämde Viola smekande. Men fadren slängde barnets kärleksfulla hand åt sidan och ställde sig med korslagda armar framför sin hustru. Ödmjukaste tjenare, min helt oförmodadåt så utomordentligt praktiska och affärserfarna hustru ! Hvad berättigar dig att blanda dig i saker, som du inte det minsta begri per och som tilihöra området af mina högre köpmansvyer. Jag har ju sagt dig min plan, och man lemnar inte ett företag på bar backe, då man anförtror det åt två rika engelsmän. Men ingen vet bättre än en engelsman, att tid är pengar, invände Inga, och om köparne hade en aning om huru du här fötrstör båda delarne, så skulle det betydligt