Aftonbladet – 2 mars 1874, sida 3

intaga de rika britterna, att de omöjligen kunna betvifla det solida värdet af en egen dom, hvars arbetare man så omhuldat och ombonat. Jag öfverlemnar åt köparne ejelfva att uppresa de kostsamma stora byggninzar, som skola betala de små, och ät dem det myckna bråket att få ut sin ränta på egendomen, Hvem vet, i nästa månad bar jag kanske lyckatz försälja det stora hela, och till denjändan få vii morgon hålla 088 resfärdiga. Rosfärdiga! utbrästo mor och dotter på en gårg med bedröfvelsen målad både iton och min. Ja visst, mina värda damer! Vi skulle ju bara göra en liten titt hitupp på några jagar. Inte kan man trifvas här i längen. Inte trifvas?, frågade Viola med förtryfelsens krökning på den lilla öfverläppen. Och jag, som tänkte lära mig att bli skollärarinna eller landtbrukerska. ty någotdera vill jag bli, helst landtbynukerska, men bestämdt aldrig köpmwan, Hvarför iute det då? sporde fadren leende. Och jag, som en vacker dag tänkte få se dig som kassör på mitt kontor. Nej, alla köpmän ä så flyktiga och oroliga och tänka och tala bara om pengar och pergar; ja, det vill säga med undantag af farbror Arthur. Jag tror du tycker litet smått om farbror Arthur? Det gör jag visst, det. Ack, om pappa ändö vore lika snäll som han!En hastig rodnad flög öfver fadrens kinder vid den oförmodade naiva bikten från den lilla dottern, som hade fött en viss frihet att säga gin far allt hvad hon ville. Som jag sagt, i morgon ä viresfärdigar, Btertog fadren kort och befallande. Men nu blef det Ingas tur att rodna så: som hon alltid gjorde vid Melchers despotiska uppträdande mot maka och barn. Men tänk om vi båda stanna här, jag och Viola, för att fullborda hvad vi påbörjat och som endast är en fortsättning af