Aftonbladet – 27 februari 1874, sida 3

VV VT TTT NTSASEEEEEESEREEREE SUR SSR SIA ENE hand från hem till bem, u:delande goda råd at föräldrar rörande skötseln at deras små trädgårdar och värliga gåfvor ät små barnen, som tumlade om på de vårdade gräsmattorna. Rosen på Fagerhult började lefva upp med nytt lif i den friska bergstrakten, och bon erinrade sig med jubel den tid, då hon sjelf fick följa alla sina nycker vid fädernegå dens förskönande. Ack, om vi finge stanna här bela s0wmaren! utropade Viola med förtjusning till sin far efter slutad middagsmåltid, G4 de gästande herrarne gått till sina ram, Ack, om vi finge stanna här för bela lifvet! Ja, ack ja, för hela lifvet! ingtämde modren. Ser du inte, pappa, så frisk-och rödblommig mamwa ser ut? Också ha vi så mycket att bestyra ifrån morgon till qväll. Mamma bar delat at alla sina blomsterfrön och trädgärdsalster och lärt bräksgummorna bur alltiog skall uppdragas och skötas, Jag har vari: med om att så ärter och turska bönor, och sä har jag hjelpt skolmamsellen en hel timme att lära smånngarna räkna och läsa geograf. Ack, det var så roligt, så rysligt roligt; till all lycka tog jag två näsdukar med mig, som jäg offrat för att snyta fram förståndet hos de minsta. Det gick så bra, vet pappa, på det lilla viset. Du är just en liten toka på det lilla viset, skrattade fadren och kysste sin favorits svällande läppar. Ja, sannerligen har inte Viola sagt sannt, mamma ser ut som rosen på Fagerhult i förnyad upplaga. Nå, min älskvärdaste lilla hastru? Hade jag inte räw? Är inte allt ordnadt för brukefolket med verklig komfort, och mitt nya stora skolhus blir ja en mönsterbyggsing i komplett engelsk stil. (Forts.)