Aftonbladet – 27 februari 1874, sida 2

Ev MOR RAR MRVMER WE RR VN oo i Uvder de två eller tre första riksdagarno efe j er det nya representationasättets införande! rbjöde förbandlingarne i Andra kammaren j fta ett synnerligen stort intresse derutinlan, att de öfverläggningar, som fördes, ich de skäl, som under dem androgos, ofta Itöfvade ett stort och afgörande inflytande 5 de beslut som fattades. Mycket ofta ick sålunda en fråga på grund af den omtämnviog i åsigterna, som debatten fram: kallade, en helt annan utgång än man vänat och förmodat. Öfverläggningarne hade lerför också på den tiden en stor betydelse nom Andra kanmaren, Detta ietresse och denna betydelse ha de ;Å de senare åren nästan helt och hållet örlorat sedao, i den mån som laudtmannaartiets organisation antagit större fasthet ich disciplinen inom detsamma blifvit allt ulikomligare, den på förhand bestämda utsängen af alla vigtigare frb:or varit, för utt begagna ett uttryck af den spirituelle epresentanten på Gotlandsbänken, lika mundviklig som det antika ödet. Så mycket ingenämare är det derför att få anteckna lägot sällsynt undantagsfall, då Andra kamnarens majoritet visar sig ännu vara motjaglig för skäl och bevis. Denna tillfredsställelse är oss beredd i dag genom två särskilda i går afton fattade beslut, hvilka gingo en riktning, motsatt den som angifvits af najoritetens representanter inom statsutskottet. Det ena af dessa beslut angick formen för beviljandet af de begärda anslagen på ;redje hufvudtiteln, det andra frågan om inslag till Sveriges deltagande uti verlåsitstallningen i Filadelfia. Fö: ha solirg:rve ö avde bådadessaangelä zenbewer voro af ett swort och spännande intresse, och utgången i den förstnämnda Mt dem var en synnerligen vacker seger för bh. exe. statsministern för utrikesärendena som genom de goda skäl han bjöd och det talangfulla sätt bvarpå de framburos, lyckades vinna en betydande majoritet för beslutet om uppförande ånyo af hela anslaget ill ministerstaten på ordinarie stat. Men om ett rättvist erkännande måste egnas åt den stora förmäga, med hvilken b. exe. utrikesministern försvarade den k. propositionen och ät värdet af de talrika faktiska upplysnisgar han meddelade, och i hvilket afseende hans anförande ganska bjert stack af mot de skäligen tomma och ionehållslösa fraser med hvilka samma sak och samma hsigter förut blifvit från ministerbänken förfäktade, så kan det icke nekas att debatten företedde nägonting i sin art ännu vvanligare och anmärkningsvärdare, nemligen den nästan exempellösa oskicklighet och kluv pighet, hvarwed utskottsmajoritetens åigter och förslag förfäktades af nbgra kammarens utsko:tsledamöter. Palmen bland dem tog utan lott och byte hr Enil Key, ehuru det bör medgifvas att man icke kan rättvisligen frånkäsna frih, Ericson och hr Ola Bo son O!sson den andel, som dem bör rillkomma af den tacksamhet, som hb. exc urrikes stateministera utan tvifvel egnar ät så beskaffade motståndare; ty utan deras bistånd hade den seger hb, exc, nu vann antagligen icke biifvit ernådd. Det är nemligen nästan otvifvelaktigt, att om det fått stånna vid de artiga och evasiva fraser, med hvilka grefve Posse å utskottets vägnar bemötte h. exe. Björnstjernas första anförande, hvilket, upptyidt sösom det var af flere temligen invecklade siffergrupperingar, icke torde ha gjort synierligen stort intryck på majoriteren. så skulle denna, såsom vanbgt, ha voterat med sina ledamöter igtatsutskottet och frågan fått bida sin slutliga lösning i den gemensamma voteringen. Men yr Key kände sig, pu såsom ofta tillförene, så or marståndligt manad att omsäga hvad grefve Posse förut yttrat, att han icke kunde underlåta avt i sin ordning uppträda, och deryvid kunde han icke heller underlåta at smycka den förut hörda argumentationen med vågra broderier af detaljuppgifter, som skulle vitna inför en häpen verld, huru. djupt förtrogen han var med ämnet Dervidråkade han emellertid så illa ut, att nästan hvar och en af de uppgifter han meddelade och de påståenden han framställde, gaf utrikesministern uppslag ti!lframläggande at högst intressanta och upplysande fakta, hvilka gjorde det intryck på kammaren att mini: stern för sin mening vann den under här för handen varande förhållanden betydande majoriteten af 91 röster mot 68. O h icke nöjd med att en gång erbjuda sin motståndare ett sådant tillfälle att segerrikt neder göra sig, fick hr Key den olyckliga ingif velsen att än en gång uppträda och dervid än ytterligare och svårare kompro mettera sig sjelf och än ytterligare gynna den med motskäl så väl rustade rminietern. Och märkligt att säga, lyckades det ingen enda gång hvarken hr Key eiler frib. Ericson eller hr O. B. Olsson, hvilka uppträdde för att sekundera hoaom, att utfiona någon enda af de svaga punkter, som h, exc, utrikesministerns anföranden, så utmärkta de än voro, utan tvifvel erbjödo, utan ju mer de talade, ju mer förbjelpte de att stärka ministerns relan vunna öfvertag. Att icke frän annat håll egnades dem nsgot bistånd uti utfinnandet af de blottar, som kunnat uppsökas i hr utrikesministerps argumentation, antaga vi hade sin grucd deri, att de som kunnat göra det, blygdes att träda inom skrankorna för en sak, som blifvit så ytterligt otympligt förfäktad. Den debatt som fördes om anslaget till Filadelfia utställningen var synnerligen 1ysande, men hade på långt när icke samma spännande intrssse som den förra, ithy att medlemmarne af-statsutskottets majoritet, med grefve Posse i spetsen, erkände sig öfvertygade af de skäl, som blifvit förebragta och läto utskottets mening falla, Det var säledes här intet ögonblick vågot tvitvel om utgåpgen; ty det var ensamt hr Key, bvi!ken denna afton tycktes aldrig få noz af åtlöje och vederlag, som uppträdde till försvar för statsutskotters aistyrkande utlåtande. Utan tvifyvel lyckades emellertid br Key derigenom att få sitt namn förvaradt ät en vida senare efiertid, än någon kunrat föreställa sig, nemligen genom det utomordent!igt dråpliga och af ett osläckligtlöje och ett änslö-t hän helsade förslaget, at Qlar mina 3 YTA frn 44 anime av anikan