Aftonbladet – 27 februari 1874, sida 2

Första kammaren. Vid Första kammarens aftonsammanträde i går förekommo till en början några re: misser, och en kort öfverläggning utspann sig dervid, när den k. propositionen om införande af det metriska mätt och vigteystemet vid jernvägarne skulle till lagatskottet remitteras. Hr Wallenberg fann i den föreliggande propositionen en förnyad anledning att beklaga, det regeringen aldrig gör något, så att det blir gjord gerning, utan fastmer inlåter sig på halfmesyrer. Redan vid 1853 ärs riksdag väcktes förslag om införande af det metriska systemet: i värt land användes då ej mindre än 13 olika vigtenheter, men icke desto mindre förenade sig den högsta vetenskapliga bildning med den mest samtagna okunnighet, för att motarbeta införandet af ett system, som sknile kunnat ästadkomma klarhet och reda. Det metriska systemet bar sedan gått framåt; i flera länder har man jemkat gina gamla echeter till med det metriska systemets enheter fullt kommensurabla qvantiteter. Hos oss vidtog man 1855 en baifmesyr genom införandet af nu gällande system, som visserligen har decimalräkning, men ej någon lämplig enhet, och dessutom är, i jemförelse med det metriska systemet, ovetenskapligt. Vi ha, anmärkte tal, gätt till väga på alldeles samma sätt vid vår nya myntlag, som visserligen har guld, men ej nägra enheter, som göra vårt mynt med lätthet användbart i verldshandeln. Emellertid böra vi hädanefter gå så till väga, att vi ej aflägsna oss från det metriska systemet. Den k. propositionen innebölle blott ett tuppfjät i denna riktning; för någon omfattande ätgärd vill man för närvarandes — såsom det alltid heter i dylika fall — ej besluta sig. Det vore likvisst föga troligt, att förhållandet mellan kilogram och svenskt skälpund komme att ändras med tiden. Och man borde komma i häg, att vårt nu gällande system ännu ej hunnit blifva så allmänt bekant och användt, att det ej lätt nog skulle kunna utbytas mot ett bättre — någonting, som deremot blefve svärare, ja längre man dröjde. Hr Rydqvist kunde ej dela denna höga tanke om det metriska systemets förträfflighet, och emellan hr Wallenberg och honom uppkom ett meningsutbyte, hvarundor de bäda talarne förnyade gänger replikerade hvarandra. I anledning af den k. propobitionen om förändradv sätt för kungörelsers oftentliggörande i kyrka, hade lagutskottet, med förklarande att k. propositionen ej kunde oförändrad bifallas, föreslagit en förordning, hvars hofvudinnebåll var, att för enskilda tillkännagifvanden förut gällande bestämmelser skulle bibehållas, men att af allmänna kängörelser endast rubriken skulle uppläsas; hvarjemte utekottsförslaget ej innehöll den i k. propositionen förekommande bestämmelsen, att offentliga eller myndigheters kungörelser skulle ät kommunen öf verlemnas för att genom någon af kommu nen utsedd person förvaras. För bifall till den k. propositionen talade statsråden Wennerberg och Berg samt hrr grefve Henning Hamilton, v. Koch, J. J. Ek man och Carlson; utskottets förslag försvarades af hrr v. Gegerfelt och Ryden. De fleste uppträdande talare tycktes emellertid anse, att det nu brukliga sättet för kungörelsers uppläsande är fullt tillfredsställsndå och visst icke behöfde störa den religiösa andakten. I denna riktning yttrade sig hrr grefve Oskar Mörner, Nordström, Manner: skantz, grefve C. G. Mörner, Carleson och Brun. Kammarens beslat bief också afslag å så väl den k. propositionen som utskottets hemställan. Andra kammaren. I Andra kammaren fortsattes i går afton kl. 7 föredragningen af utskottets utlåtande rörande utgifterna under Andra bufvudtiteln. — De dyrtidstillägg för är 1875, som utskottet i öfverenestämmelse med dei gårdagens referat omförmälda och af kammaren till en del godkända grunder föreslagit, gillades med undantag deraf, att en nedsättning af 1000 rår gjordes i hvart och ett af de föreslagna löneförbättringsbeloppen för hofrätterna och fångvårdsstyrelsens embetsoch tjenstemän, hvadan dessa belopp bestämdes: för Svea hofrätt till 29,500 rår, för Göta hofrätt till 29,600, för hofrätten öfver Skåne och Blekinge till 13,180 och för fångvårdsstyrelsen till 7460 rår. Besluten härom fattades på hemställan af grefve Posse och i konseqvens med kammarens i gårdagens sammanträde omfattade grundsats, att löneförbättring ej skulle tilldelas löner öfverstigande 5000 rår. I fråga om hofrätterna framstälde justitiestatsministern den önskan, att de af utskotten föreslagna beloppen måtte bifailas, något som ansägg böra betingas af det beslnt rörande löneförbättring åt justitieråden, som redan fattats. Angående anslaget till lagbyrån, stannade denna kammare i går vid samma beslut; som den Första redan förut fattat, nemligen bifall till utskottets hemställan, att riksdagen måtte, i stället för det at K, M:t äskade anslag till en lagbyrå, på extra stat för är 1875 anvisa det belopp at 40,000 rår, som beräknats vara erforderligt till bestridande af kostnaderna för en af flere leda möter än nämnde byrå bestående lagkomit6 eller lagberedning. — En stunds öfyerläggning föregick detta beslut, under hvilken hr Treffenberg skarpt ogillade utskottets förslag, hvars antagande han förklarade att kammaren gnart skulle komma att ångra. Han påminde om resultaten at föregående lagkomitgers och lagberedningars arbeten, hvilka aldrig kunnat i sin helhet användas. Han förvånade sig dessutom öfver att kammaren ville afsäga sig det sätt, att pressa justitiestatsministern, i händelse af missbelåtenhet med lagarbetenas bedrifvande, som man hittills haft i det förtroendevotum det förut beviljade anslaget till lagbyrkn innefattade. Han framhöll ock hurusom man, genom det i går stadgade förbudet för justitieråd, som vilja bli delakilge at 2000 rår förhöjnivgar, att befatta sig med vissa uppdrag, atfskurit möjligheten att så