Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 3

r lopp icke blifvit mindre befogade. Men änn z I större blifver orättvisan af de alltför nät n ) tilltagna lönerna, om man betraktar de ring e I belopp, som blifvit beräknade för arbetsbi tj träden, skrifmaterialior m. m. m. m. Ders belopp betäcka åtminstone på de flesta orte icke en tredjedel af hvad alla dessa afgien de poster bestiga sig till; ty med t.ex. 100 rdr kan man ej herbergera, föda och lön Jets examineradt biträde. Hvarifrån skal jallt det öfriga, kom erfordras för en dom 5lsagas skötsel och förvaltning, tagas? A Ilönen natarligtvis. Då blifver i sanning icke mycket öfver för en del bäradshöfdin Igar, de må lefva huru tillbakadraget och sparsamt som helst, platt intet till bespa ring för efterlemnsnde familjs framtid och Idemnas yngre medlemmars uppfostran, inköj af böcker och vetenskapliga arbeten, uta hvilka häradshöfdingen, som mera än mån Igen annan embetswan eller enskild, fastän Joftast för lifvet banden vid den erhålins torfvan, är i behof. Redan 1707, 1712 och 1714 öfverlsdes i då varande lagkommissio nen om icks på stat borde upaföras en no Itarie, häradshöfdingarne till bjelp vid pro tokollsföringen; och eadast emedan man arslg omöjligt, att då bereda några till gångar till dessa nya tjenster, blef ej någon T framställning derom till K. M:t gjord. Samma förslag väcktes också vid 1734 års riks: dag; men förföll äfven då af måhända uppgifven orsak. Jemväl lagkomiten afgaf den 29 Dec. 1825 förslag till en notarialsinrättning ö landet. Hura förstorade hafva icke häradshöfdiogarnes embetsöligganden blifvit sedan de nämnda tiderna! Oiwm statens tillgängar ej då medgåfvo en eådan tjenstemans sföning, mäste de väl göra det nu, då statens finanser för närvarande befinna sig uti en blomstring, större nä någonsin, Välär tiden praktisk, väl göres mycket, oändligt mycket för att befordra och understödja denna tidens riktning, men deraf följer icke, att man bör Köra allt derför, men intet för embetsmannes, då staten icke kan undvara en embetamannakår, hvilken är lika nödvändig för statens bestånd, som någonsin någon annan korporation i följd af den kontinuitetslag, som genomgår samhället. Vore det ej mera i sin ordning, att staten tog all lösen, jem väl för stämningen och vederhäftighetsbevis och dylikt, som för mången häradshötding nu icke uppgår tillbopa till 100 rdr om ärset, och aflögade så väl häradshöfdingen som sn Botarie? Hvarje handlivg, derför lösen nn eger rum, kunde ju beläggas med ett lösen motsvarande belopp stämpladt papper och redovisas af häradsböfdipgen på ena handa sätt häradshöfdingen nu redovisar dot till honom ifrön ränteriet utlemuade stämplade papper. Hvarje häradshöfding borde sedermera bekomma hvad i lön och förvaltningskostvad blifvit föreslaget, jemte rätt till reseoch dagtraktamentsersättning i enskilda mål och ärenden. Då blifva rättvisa och billighet vågot så när iakttagna, aä blifva de förnämsta lefnadsbekymren undanröjda, då kan jemväl häradsböfdiagen blicka mot ällerdomen utan fruktan, att, såsom förslaget hotar, för en efterlefvande familj behöfva anlita fattigbaset eller ät minstone fattigvården, säsom slutliga ressarsen. Jewmväl vid de af en del häradshöfdingar inunehafvande boställens öfverlemnanda tillstaten, mot hvilket ätminstone de flesta häradshöfdingar icke torde hafva något att srinra, förekommer -ea omständighet, ät hvilken komiterade ieke egnat nögon uppmärksamhet. Mången häradsböfding har vid sitt boställes tillträdauvde tillöst sig flere eller färre företrädaren tillhöriga hus och byggnader eller 8, k. öfverloppshus eller sjelf bekostat uppförandet af sädana, allt under förhoppnisg, att bekomma eu något så när motgvarande ersättuving af sin efterträdare. Haru vill staten, om häradshöfdingarne skola afträda sina boställen, göra med dessa hus? Månne helt simpelt sätta sig i besittning af dem utan någon godtgörelge eler tvinga häradshöfdinga:ne att flyita bort dem? Båda dessa fall, hvilket än väljes, vore Jika oridderliga. Månne derföre staten ej i fråga om bvxställena på förhand bör utfista en vid boställenas afträdande, efter mätismäns vä-de,ing, bestämd ersättning för je kostnader häradshöfdingarne å dem nedlagt utöfver den tid de desamma innehaft och frukterna deraf njutit, jemte lzga ränta derå ifrån afträdestill betalningsdagen. Staten har ju full valuta i den bättre byggnaden och häfden. Mycket mer kunde vara att säga; men dels är detta bättre sagdt förut, dels vill jag ej rycka bort allt för mycken tid ifrån embersgöromblen, Den man, som närmar sig sjuttiotalet, vet mycket väl, att svigt kan ej bli det gamla, Han önskar blott, att staten, under ädelt bemödande att vilja bota ett ondt, af obekautskap med förhållandena icke mätte göra det exda dubbelt värre.