Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 2

— VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. Under ett gräsligt skadejubel höll negerhöfdingen några sekunder min son utsträckt på sin starka arm öfver relingen, hotande att störta honom i hafvet. Hans älskarinna svängde en skeppsyxa öfver barnets hatvud, men föll i samma ögonblick träff.d af styrmannens kula. Negerhofdisgen gat till ett swärtans anskri, glömde sin skyddande sköld och föll i nästa sekuud för mitt re: volverskott. Dock — i fallet störtade han mitt barn i djupet. Jag fattade en lina, kastade mig ned i de lyckligtvis föga upp rörda vågorna och uppdrogs äter jomte min son efter några minuter af min raska styr: man. Vid negerchetens fall uppstod en paus af bestörtning hos de svarta. Mina strids kamrater begagnade sig at den, öfverman nade sina fiender och tillbommade åter skeppsluckorna, Jag bar min lille Ejnar. som var balfdöd af skrimsel, äter ned i kajutan och befriade bonon sålanda från skräckbilden af don blodiga Valplatsen, i. Det unga höfdingparet låg der omarmande hvarandra, en bild af trobeten i döden. Förkrossad Åsög jag huru man, nästan avder vördnad och på min befallning, insvepta i en flagga, sänkte deras lik i hafvet. De olyckliga voro ja två martyrer för sin fri hetstörst. Hvad hade jag för rätt att be sa dem med bejor och att stroffa dem d jälar, i dö Min lilla orgonens fasor och son håde ?) Se A. B nr 25—386, 38, 40-42 och 44—46,