Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 2

ps ss AN NVS fulla, hvilka icke skyggade för hvarken att öppet betrakta eller att låta sig betraktas. Och de biickade nn forskande på Inga, de vädjade till sanningens engel — såsom hon blifvit kallad, de trängde ransskasde ända ned till hennes hjertas djup. Hvad skalle hon svara? Behöfde hon väl svara? Hvad hade denne man, fom oombeåd gifvit henne sitt förtroende, ja, nästan påtvingat henne det, för rätt avt göra sig till. hennes biktfar? Ni gör mig en besynnerlig fråga — svarade Iuga eiter en lång paus. — 2 frågar om mitt hjerta vägvisat mig till min make. Behöfver jag då bedyra för er avt jag älskat och älskar honom och att jag med Gade hjelp skall hålla den ed jag svarit att älska honem till döden, i medoch motgång, i nöd och just? Skulle han — hvad Gud.förbjude — också göra sig ovärdig denna kärlek, så löser hans otro inte mig från min trohet: Vi ha båda våra fel och svagheter, och säkert är det mitt fel allena att han icke trifves i sitt hem så bra som förr; men jag hoppas så innerligt, att han med ären skall komma från sin nuvarande febersktiga oro — en följd af hans öfveransträngningar och hans alltför stora åtrå efter rikedomens lycka — och då blir nog allting godt igen. Hvad er sjelt beträffar, herr Blukw, sk känner jag ingen ang qvinna, som passar för er, men kunde man skapa sympatier lika lätt som uppgöra planer, då vore det välicke aldeles omdjligt att också för er bygga ett äktenskspligt I luftslott. Ioga tystnade, ty hennes tankar sysslade redan med det svåra valet bland hennes fö bekanta af de yngre damerna. (Forts.)