Aftonbladet – 24 februari 1874, sida 2

VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. Kan ni inte påminna er att ni sett mig någon gång förr än i jernvägswagonnen? sporde Arthur Bluhm plötsligt. Det föresväfvar mig som en dröm att sag någonstädes fäst mig vid er profil och jr solbrända hy. Det var på en storartad maskeradbal i i Marseille för tre år sedan hos engelska konsuln. Vi demaskerade oss allmänt på slaget kl. tolf, medan hundradetals bengaliska eldar från trädgärdsterrassen plötsligen upplyste våra ansigten. Det var då jag första gången skådade era oförgätliga drag, fru Inga, ni var klädd i en charmant fornnordisk kostym. Och ni klädd som en rik grek. Jag påminner mig det nu. Er profil passade sä bra för rollen. Men ni förde i handen en ung vacker goase klädd som turk. Ni försvann visst under supån, der jag blott såg den lilla skymten af er. Det är märkvär: digt att jag inte erinrat mig ert ansigte förr. Hvem var den unge gossen? Min då elfvabrige gon, nu är han fjorton. a Er gon? Är ni gift? utropade Inga med förvåning. Jag är enkling sedan fjorton är. Besynnerligt. Att ni inte anförtrott oss sådant förr. Vi ha tagit er för ungkarl ) Affärerna ha utgjort Melchers och mitt fernämsta samtalsämne, och det är först A sista tiden jag föttlyckan att samspräka itet förtroligare med min kompanjons fru. Med hvem var ni då gitt? sporde Inga allt mera intresserad. 2) Se A. B. n:r 25—36, 38, 40—41.