Aftonbladet – 24 februari 1874, sida 2

Men en blixt sköt fram ur hindaens djuptliggande ögon; det ryckte nägra 80kunder i hans sammanbitna läppar, haas bröst häfde sig liksom en läng svallväg. Dock, vågen lade sig till ro, och Arthar Blukm svarade med ryukade ögonbryn under djupt allvar: Sätt inte kompanjonens tålamod på allt för börda prof. Värt bolag är lika lätt upplöst som det är sammanknutet, och tro inte, derför att jag förtrott dig en det af mina lättsinniga undomsbedrifter, att känslan för hedern är alldeles utsinad i mivt bröst. Jag är en man med hälftiga lidelser, och stundom bli de mig öfvermäktiga, men kampen emot dem plgär alla dagar, Jag bar varit svindlare. men jag vill inte sjunka ner till vinglare. Har ån förstått mig, Melcher Winke?Kontorets ur slog fyra. Arthur Bluhm tog sin hatt för at gå, men Melcher Winke: skyndade upp från sin plats och räckte honom försonligt handen. Sesk, blif nu inte ond, bäste Arthur. Jag menade inte så illa, Framgängen gör en alltid högfärdig, och min präktiga affär bar gjort mig litet öfvermodig. Till bevis att du förläter, så spisa middag i dag hemma bos mig och min huswu. Hinduen sprats till. men plötsligen knäppte ban med fingrarne, liksom då minnet helt oförmodadt slår på sin väckarklocka. Aha! Det var sannat! Det skall jag inte glömma ! Sedan återtog han långsamt: Har du inga främmande? Ingen utom min gamla svärmor, som ingen behöfvet genera sig för, men som jag bar stora skäl, att visa uppmärksamhet. Jag börjar på att anse dig såsom en mycket uppmärksam svärson, återtog Arthur Biuhm med ett ironisktleende. Ockel jag tycker mycket om gnmman. Hon förefaller mig i forhällande till vår umgängeskrets som doftet af en furuskog midt bland konst gjorda parfymer. Tack för bjudningen. Jag vistas gerna bland naturliga plommor och naturliga qvinnor. (Forts)