Aftonbladet – 24 februari 1874, sida 2

Med en half vildinna, en ung hindostan ska, dotter af en engelsman och en inföding. Hon var rik och skön och jag tog mitt sinnesrus för kärlek. Min guldtörst förledde mig att tro på möjligheten af ep sällhet sådan som blott en nordisk qvinna kan skänka ät en man från norden. Men den unga qvinnan från Ganges stränder hade ärft sin moders karaktär. Mina civilisa tionsförsök strandade mot hennes lynnes vulkannatur. Den trolösa dog några dagar efter sedan hon skänkt min son lifvet. Jag nödgades fly från Indien, sedan jag först i en duell skjutit min hustrus älskare och sedan i en tvekamp, som mera liknade et: mord än en ärlig etrid, dödat min hustrus egen broder. Der ser ni mina första kains märken,Min Gud, det är ju en hel roman, som ni berättar för mig, och en hemsk roman till på köpet. Men hvad föranledde duel len med er hustrus bror? Min svågers ontsläckliga hat. Han val löjtnant vid samma regemente, vid hvilke jag sjelf hade tjenat en tid och som nu lög i garnison i samma stad, der jag efter mit afsked frän krigstjensten som jernvägsbyg gare hade min hufvudstation. Han hade utsett en af sina kamrater till sin systers blifvande man. Jag öfverkorsade hans pla ner, dödade hans vän, såsom jag nämnt, och från den stunden voro vi dödsfiender. Vid ett tillfälle, då han offentligen förolämpa: mig, nödgades jag, i strid mot landets la gar, följa landets sed och mana ut den oför skämde. Han egde rätt att välja vapen och stridssätt. I sitt raseri valde han det blodigaste, att skjuta samtidigt på fem stegs afstånd, men blott med den ena pistolen laddad. Våra sekundanter läto oss med förbundna ögon välja hvar sitt mordvapen Jag drog den lyckliga lotten, om det kar kallas lycka att nedskjuta en motståndare under sädana förhållanden. Åh, det är förfärligt! suckade Ingz och vågade icke lyfta sina ögon upp mo sin förskräcklige gäst, Men hvarför sköf