Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 3

Lönetillökning för elementarlärarne. Svanska staten nöjde sig förr med dåligt arbete med vilkor att gifva dålig gengäld. Sedan staten lärt sig att kräfva godt arbete, tyckes han i många fall vilja qvarhälla sitt gamla vilkor. Det är afyttersta nöl att detta ändras. Elementarlärarnes ställning i allmänbet börjar blifva ohällbar; bon är det i mänga a redan. I Stockholm har hon länge rönt et. Läraren skall vara kunnig, vara vitisk i sin tjenst, skall förstå ungdom samt skall vara sedlig i sitt lif. Staten bjuder rikligt tillfällen till kunskaps inhemtande, kan sedan välja de kun nigsste. v Läraren bör vara nitisk i sin tjenst. Han har derför rätt befrias från det tunga tvånget att efter skoltimmarnea slut drifva un dervisning eller, hvilket är lyckligare och vera gifvande, drifva ett annat yrke, för att samla en ytterligare summa, lika stor som den lön, staten gifver honom, I de lägre lönegraderna räcka inkomsterna än dock ej till. Läraren skall följa med sitt yrkes och sin vetenskaps framsteg. Det är vu en platt omöjlighet; han är upptagen med att följa med de framsteg, som hans lefnadskostnader köra. Läraren skall arbeta med lust, Lust bor ej länge tillsammans med daglig sorg för dagliga utgifter, med medvetandet att ej kunna aflägga en enda skilling för de sina efter sin död, och i detta yrke är lifstiden kort. Skollärares lif höra till dödsstatistikens dåliga lif. Det är ej tungt att tvara lärare, men det är tungt att vara det många timmar. Det är de många tiumarne, som äro yrkets förbannelse. Värst är det här i Stockholm, Läraren skall förstå ungdom. Derförbör han vara gift. Den, som, 30 år gammal, får adjunktesyssla, når vid 40 år till 2000 rdr Med samma Ärsräkning har en lektor 4000 rdr. Den senare kan ingå giftermäl; för den förre är det enligt nägras mening omöj ligt, enligt mångas lättsinnigt, enligt allas sent. Får det nu varande tillståndet fortfara, blir äktenskapslöshet allmän bland lärarnDe. s Lärarens lif skall vara rent. Haf akt ning för barnet. Är äktenskapslöshet ev hjelp eller ett hinder för den, som kämpar att nå denna väl-ignelse eller att qvarhälla henne, om han har henne? I Johan III:s skolstadga stod: ingen kan bättre vara värd ett godt underhåll än on trogen och flitig skolemästare, ty såsom hans arbete i skolan är ganska nödigt, så är det ock gemenligan ganska tupgt och förtreteligt: Är en trogen och flitig skolmästares nu varande underhåll godt? K. M:ts förslag till riksdagen om löne höjning för elementarlärarne innehåller det minsta möjliga. Vi anse det närmare det verkliga behofvet att bestämma 2000 rdr för första adjnonktsgraden, denna möjligen nteträckt till 10 år, alla avdra lönegrader ökade med 500 rår, och slutligen dyrtidstilllägg för 1874. Detta för hela riket. Att Stockholms lärare derutöfver behöva tillökning, tillfällig må vara, kunde väl af styrelsen hafva uttalats. Det bittra behofvet deraf kan hvar och en i hufvudstaden vistande af eget rön vitsorda, styrelsen så väl som andra. Staten skall gifva god lön för godt arvete. Det är pligt och god hushållning. För staten det ej, så fyller hon sina skolor