Aftonbladet – 20 februari 1874, sida 3

rar, en liten mellansmutt för alla hundratusen, som sprungit till och från och oss emellan! Men det hör inte hit. Ni hade allt fostrat en orm vid er egen barm, ha, ha, ha! ech ett bra spratt spelte Meleher Winke er, men ingen bror i spel, sa påfven spelte med Hin Häle och såg honom i korten. Nu är allting godt och klart igen. En skål, mina herrar, för den lycklige och lyckliggörande äkte mannen, en skål tillika för den lycklige och fiffige affärsmannen!Man klingade från alla håll med Melcher, men både han och herrarne Jeffersson förde glasen samman med nedslagna ögon. På båda bällen kände man att den ömsesidiga artigheten endast var diplomaternas mellan två fiendtliga makter, som båda stå rustade till striden Melcher Winke skyndade att låta oråna några spelbord, för att för qvällen fastnagla den farlige skåltalaren, inom sig svärjande mången fräszande ed öfver de objudna gä sternas ankomst just på den fest, vid hvilken han ville utveckla all sin lyx och briljera med sina — såsom assessorskan kallade det — på fädernet ärfda excellensman6r, Hvilken förödmjukelse att då, just då, erinras om att bhau endast varit en fattig handelsagent, som lurat sina principsler och för pengarnes skull gift sig med en simpel bergemansdotter. Moder och gon mottogo sålunda i sjelfva trinmfcharen, af den straffande slumpen hvar gin stränga men rättvisa lexa för sin högärd och fåfänga. (Forts)