Aftonbladet – 20 februari 1874, sida 3

RR RENEE OS NT ST RT INNE och värdinnans mor, Värdinnans mor är min trogna grannqvinna, Ingrid Eskilsson, ett mönster för sitt kön, ehuru hon inte tillhör den så kallade herrskapsklassen, utan ären bergsmansenka rätt och slätt; men hon har genom sina dygder och sin personlighet adlat sitt stånd, om något sådant skulle behöfvas i dessa jemnlikhetens och nivelleringens tider, då beklagligen guldet är den häfstång, som lyfter den ena menniskan i famnen på den andra. Så ock med mor Ingrid! Aldrig drömde hon om, der bon stod i sin spis och stekte biffar åt sin gubbe, den hedersmanven — Gu signs hönom i evig tid — att hon skulle sitta som en af hedersgästernå vid en rik och ansedd konsnls bord i Stockholm. Men sec etur at astrav, det vill säga: så klättrar hönan upp på sophögen. Ja, jag svarar bara för öfversättningen, men inte för latinet, ha, ha, ha! — Skäl, mor Ingrid! En liten smutt för din välgång, rara hedersgumma! — Nu hänvänder jag mig till värdens fru mor, i hvilken jag till min stora förvåning ertappat, om också inte igerkänt en barndomsbekant. Kajsa! Syster Kajsa! Minns du Krumpna Lasses lilla Lona? Det vill säga, lilla Lona Krump, kryddkrämar Lasze Krumps enda dotter. Hon wvar några år yngre än vi, men vi mins henne nog, lilla roltan, der hon bjelpte pappa innanför di sken att ösa sirap i skolpojkarnes raspe brön. Sen försvann både hon och fxdern i Stockholmshvimlet, der gubben Krump blef grosshandlare till slut, och nu efier ett halft sekel återfinna vi henne här som as sessorska — förlåt mig lilla aessorskan -— fin och förnäm som en grefvinna. Sec etur at astra — säger jag omigen utan öfversättning. Här råkas goda vänner stod det på en krogskylt i Örebro. Ha, ha, ha! Fägnesamt, hjertinnerligen fägsesamt att råka barndomsbekanta! Tycker inte sevsorskan att man kännver sig litet yngre, hva befalls?... Mitt herrskap! En hyllningens skål åt de bäda mödrarna och svärmödrarna hvar i sin stad, som kommit sig upp i