Aftonbladet – 18 februari 1874, sida 2

Ser du, min dyra vän, två gvärmödrar i ett hus voro alldeles för mycket; du har redan fått mera än nogafen. Men min nådiga mamma fyller i alla fall sin plats, och i dag, då hon bedt om gunsten att få ordna allt efter sin smak och anse dig, fastän hjeltinna, endast sägom hedersgäst, skall hon säkert öfverträffa sig sjalf; det skall du få se, min älskade. Tänk om Fagerhult nu vore sklit, och du dagen till ära högtidligen vid bordet gäfve hela köpesumman till din lilia dotter. Det vore en liten effektecer, som sedan skulle omtalas på börsen, och sådant kalla vi köpmän indirekta goda affärer. Sälja Fagerhult!s upprepade Ioga ännu en gång med så drömmande uppsyn, att Melcher tog den för obeslutsamhetens. Jag vet en spekulant, hvilker när som helst ville ge hundratusen, men telegraferar jag till farbror Adler, sä svarar han säkert redan i dag etthundratio. I bättre händer kunde du väl aldrig lemna ditt barndomshem, ty då biefve allting ornbbagt och du kände dig bemmastadd der som förr. Eitord, ett enda ord och telegrammet skonar öfver: berg och dal; vi kunna ha svaret till slutet af midlagstfesten. Ett ord, ett enda ord! stammade Inga och tycktes mäta hela vidden af detta lilla Ja, hvilket hennes make gökte aflocka henne. Men då störtade lilla Viola andfödå in i kabinettet. Mamma, lilla mamma! Min sparbössa är alideles tom! Ge mig lite till den stackars frun med sin bleka flicka, som står och tittar hit upp till fönstren. Hon var pyss i köket, men då visade farmor bort henne. Ack, lilla flickan grät så bittert i trappan. Jag sprang till mir sparbössa, men den var tom. Jag gaf visst i går bort min sista silfverslant. Kom då, lilla marma, och se hur de titta hit upp. Den lilla drog sin mamma fram till fön stret.