Aftonbladet – 16 februari 1874, sida 3

— Dramatiska teatern. I lördags af ton uppfördes å nämnde scen och för fullt hus Dumas femaktskomedi, Ett giftermål under Ludvig XV:s tid, efter en hvila a! jemnt trettio är. Stycket är ganska väl gjordt och eger i hög grad den esprit, som utmärkte Scribe och hans samtida franska dramaturger, men handlingen är allt för obetydlig för att uppbära fem hela akter. Möjligen skulle denna brist framträdt min dre märkbart, i fall stycket utförts något raskare. Lämpligast torde det, då skådeplatsen är oförändrad, spelas för öppen ridå, som det heter; eller åtminstone, då större vana vinnes vid omklädningarna, mellanak: ternas längd kunna betydligt förkortas. Spelet var i allmänhet godt, i vissa fall till och med utmärkt. Hr Fredriksons stora talang att väl pointera sina repliker framstod här i sin allra bästa dager. Fröken Lindqvist gat den unga grefvinnans, f. d. klosterpensionärens, roll särdeles täckt och behagligt samt med mer naivitet, än man på sista tider varit van hos henne finnå. Kaneke fattade kon den doek i sista akten litet för seriöst i förhållande till den komiska ton, som genomgår det hela. Hr Hartman såsom den unge chevaliern, grefvinnans ungdomstycke och i pjesen samtliges böte noire, var likaledes ganska väl på sin plats, hvilket också gäller om fröken Åberg i subrettens parti, en — såsom vi vilja på minna oss — för henne alldeles ny branche. Utstyrseln var lika elegant som historiskt trogen. Publikens ganska stora intresse, :särdeles under de första akterna, synes be båda stycket en god fråmtid.