chen är en vue at Stockholm från omkring 1650, hvilken dock ej är den bekanta koppargravuren med drottning Kristinas porträtt och ryktets tutande gudiama i skyarna. Denna gravyr, som särdeles väl visar slottet: och De Ia Gardieska palatset, saknas tyvärr i hr Mankells arbete. Mot kartorna kan göras den ej ovigtiga anmärkningen, att de ej äro afbildade i samma ritsätt som originalen. Det stöter ju ögat att se en karta från 1540 i samma ritsätt som begagnas i våra dagar. Detta förhållande faller ännu mer i ögonen, då man sett de gamla originalen. Oafsedt detta, äro alla kartorna utmärkta för den redighet och klarhet i framställningssätt, som utmärker alla hr Mankells arbeten, och derag onekligen stora förtjenster böra så mycket mer framhållas, som åtskilliga enskildheter visa, att hr Mankell dock är blott dilettant på detta område. Den första kartan Stockholm omkring 1540 är en afritning i förminskad skala af den veterligt äldsta kartan öfver Stockholm, hvilken, så vidt jag vet, aldrig varit mångfaldigad i tryck. Denna äldsta karta finnes mig veterligt i ett exemplar å stadsingenigeniörskontoret och i ett exemplar hos kapten Cronstrand, hvilken erhållit det af framlidoe h. m. konung Carl den femtonde. Dessa två äro dock i detaljer något olika, ehuru omisskänneliga båda kopior af ett gemensamt numera förkommet original. Ett utdrag af denna karta innefattande staden inom broarna, finnes dock graveradt i en tryckt disputation om Sankt Gertrud eller tyska kyrkan, och detta utdrag har också hr Mankell tagit upp. Vidare har man en karta öfver Stockholm omkring 1640 med special öfver staden irom broarna samt en karta öfver Stockholm från början af 1700-talet. Intressant är en karta öfver Riddarholmen, Helgeandsholmen och trakten närmast slottet från år 1771, men kronan på verket är en plankarta som i stor skala med de taljer visar det gamla och det nya slottet i förhällande till hvarandra. Tydligen hår na karta kostat br Mankell både mycken förskning och arbete, och äfven för de mest underkunnige i ämnet toråe hon vara en både vigtig och öfverraskande nyhet. Antagligen måste denna karta vara sammandragen efter slottsarkitekten de la Vallges byggnadsritnivgar, ty hön visar ett helt annat inbördes läge mellan gåmla och nya slottet än en äldre karta iliten skala, hvars riktighet också varit betviflad af kännare. Denna karta bildar ett värdigt slut på det förtjenstfulla arbetet. Dock finnes det änn så mycket kartor och plancher att offert liggöra.. Såsom prof mä nämnas en handritad. karta öfver Blasieholmen af är 1674 med tomtegarnes namn (Sewedh Bååt, Bengt Skytte, Gustaf Bjälke, Jean de Lavalle, excellensen Wittenberg, Arfwiid Forbus, Herman Fleming, Hofcantzelleren Tungel, sekreteraren Carterståen etc.). Så har man ock en karta öfver staden mellan broarne af 1820 med tysk text o. s. v., allt i general landtm. kontorets arkiv. Herr Mankells text, en bygnadshistoria öfver Stockholm, behötver intet förord. Detsamma kan sågas om alla hans åtgörande vid detta intressantå verk. Man kål blott uttrycka den önskan, att författaren mätte hafva haft yttre medel och omständigheter i förhållande till sin förmåga och sitt intresse samt till ämnets vigt. Ettstatseller stads-understöd för utgifvande af ett större, fullständigare verk skulle nu ej kunna komma i bättre händer än hr Mankells. Denna anmärkning förringar dock lika litet nu föreliggande arbetet som den kritik vi underkastat det, och som endast tidningens ätrymme begränsat och afbrutit. De värdefulla arbetena vinner-mer på en strängare granskning än på blott välvillig och artig anmälan. P. E. BA. Wieselska slägtregistret. Anteckningar af Joh. P. Nyberg. (Göteborg 1873.) Vid första påseendet förefaller det onekligen något egendomligt, att ett enstaka slägtregister blifvit utgifvat i bokform i stället för att införlifvas. med hr Aureps stora genealogiska arbete. Emellertid är den Wieselska slägten — som räkvat mer än 1760 kända medlemmar, af hvilka om kring 200 varit skolmän eller prester — af en så märklig beskaffenhet, att äfven den stora allmänheten bör med nöje kunna taga kännedom om denna litterära företeelse, hvars mänga siffertal äro åtföljda af åtskilliga mindre hårdsmälta meddelanden: Kulturhistoriska drag ur fördna tider och dy: likt. Ett angenämt bihang utgöres af porträtter öfver nåra af ättens mest framstäende representanter, nemligen Elias Wiesel, född 1651, död 1731, prost i Wislanda, hvars kyrka under kriget med Danmark var ett slags moderkyrka för både Lunds och Wexiö stift, enär biskopen i Lund, Math. Steuchius, flytt till Wislanda och der vigde prester bäde för sitt stift och för Wexiö, som då saknade biskop; vidare öfver Elias Wiesels hustru, Kristina Dimberg, öfver Samuel Wiesel: d. y., dem originelle prestman, gom blifvit oförgätlig genom Samnel Ödmansa Håsrkomster från hemhvg