utrymmet med uppräknande af de öfriga, Thorild, Dahlgren och Börjesson, då nya upplagor i alla händelser hafva ett blott sekundärt intresse i en årsrevy. E. Lindblads samlade dikter skulle jag visst ansett förtjena en plats bland årets få poetiska alster, om de icke utkommit för sent. De anmäldes i bokhandelstidningen för den 6 Dec., hvilket nummer ej var i Upsala tillgängligt förr än den 8, då min uppsats redan var på väg till England. DybecksRuna omnämndes :cke, emedan den redan i 1872 års öfversigt hade blifvit nämnd som tidskrift, och i samma revy, som synes hafva undgått den On. Kr:s uppmärksamhet, angifves äfven Anreps Svenska Slägtboken, som ett pågående truly gigantic work. I fråga om telaktiga uppgifter vill jag ock gerna medgifva att jag försummat att ur Waperaus bekanta handbok samtnågon (!) svensk biografisk källa taga reda på hvem som till år och författarskaf är den förstkommande af de båda damerna fru Schwartz och miss Braddon, och blott på grund af det omisskänliga slägttycket i deras massor af dåliga sensationsromaner sagt att den förra är en imitation af den senare. Då för öfrigt Claude G6rards och fru Schwartz romaner nämdes som underhaltiga men i lånbiblioteken begärliga, synas hrr Liljebjörn och Trolle icke hafva skäl att afundag en sådan utmärkelse. Att deras arbeten ega något framstående värde vågar jag betvifla. För öfrigt har On. Kr. ej kunnat uppspåra någon felaktighet i uppgifter eller i fälda omdömen. Ty att ännu en gång upprepa anmärkningen om Nybleus arbete, sedan Ny Il. T. dock måstintyga, att mitt referat deraf var fullständigt och korrekt, visår ingenting annat än On. Kr:s illvilliga afsigt. Och då han blott i förbigående undrar om också arbetetstitel blifvit ändrad till History of Swedish Philosophy, vill jag blott meddela atti Athenzeum stär ördagrant efter min handskrift: a most important work on the history of Swedish Philosophy, men att red. genom att tillsätta citationstecken om de fyra sista orden trott sig kunna undvara den af mig inom parentes tillagda svenska titeln. Den lätt:inniga och förolämpande beskyllningen för partiskhet, som sedan till yttermera visso upprepas under namn af skotterianda, har On. Kr. ej gittat styrka med något slags bevis, men vill förmodligen att som sådant skall anses, att jag omnämnt Bäckströms i Nornan intagna qv barpan i Farm Namor, utan att på samma gång omtala hr Jolins i samma bok befintliga versifierade monolog. Denna senare må väl försvara sin plats i en julkalender, men poetiskt värde tror jag knapt förf. sjelf vill illmäta densamma. Att deremot Bäckströms dikt eger ett sådant, vågar jag påstå, och ehuru man i dylika fall mäste medgifva fört. till en literärhistorisk uppsats rätt att förfara efter eget omdöme, vill jag dock erinra derom, att en kompetent granskare i Posttidningen för den 18 Dec: gifvit detta lilla stycke ganska stora loford. On. Kr:s orimliga fordran att jag, derför att harpan i Farm Namor finhes införd i Nornan, bort omnämna kalenderns öfriga innehåll (!), har verkligen ett löjligt syskontycke med den anonyme granskarens i Ny IM. T. uttalade åsigt, att, då Sv. Veckobladet nämndes af ofvan angifvet skäl, borde jag också med delat något om de svenska tidningarnes tendenser och innehäll. Och af den om ständigheten att min uppsats börjar på följ. sätt: Although the political power of Sweden is insignificant, still the steady advance in almost every branch of literary activity proveg ete., tager sig On. Kr. rättighet att förklara, att icke allenast denna punkt Tv att hela artikeln utmärker sig för en något barnslig ton. Och det är på grund af-enså beskaffad kritik som han utkastar beskyllningar för ofullständighet, , felaktighet, partiskhet och för vårt land föga smickrande vårdslöshet, samt uttalar den absoluta förkastelsedomen, att ett dylikt alster aldrig mera borde skåda dågens ljus. Men hade han gjort sig besvär att jemföra Atheneums ärsrevy öfver Sve: rige med dem öfver öfriga mindre länder, skulle han hafva funnit att Sverige denna gång varit fullständigare representeradt än nägot af dessa, utan att ban kunnat uppvisa att nägot af detiöfversigten upptagna bort på giltiga skäl lemha rum för något annat. Hvad blitva då sådana beskyllningar som de ofvan anförda annat än ett uttryck af den anonyme kritikerns personliga öfvermod, och deremot vädjar jag lugnt till det opartiska omdömet hos hvarje läsare af min uppsats i Atheneum. Herman Almkvist. Stockholm i fordna dagar, kartor, planscher och text af J. Mankell. Stock: holm, Stoekholms Art, Lith, Anstalts förlag 1874. : Så lyder. titeln på ett i dessa degar utkommet verk af ungefär samma format som