Aftonbladet – 13 februari 1874, sida 2

i husat och egarinnan till de perlfärgade. möblerna var, ett fruntimmer, som icke lå ter så lätt beskrifva sig. H Mamsell Kajsa Adler, brukspatronens end: syster, hade icke så liten slägtlikhet me sin bror, om vi afräkna den kolossala höj den och bredden; deremot egde hon denn: matronalika fetma, som, då den icke till löj lighet öfverflödar, skänker sin egarinna nö gonting lika vördnadsbjudande som god humör väckande. Man kan nemligen aldrig tro avnat än godt om den, hvars fyllig: kinder skina af välvilja och välmåga, och hvars korpulens anbetaller en viss värdig het och presterlig högtidlighet i alla rö relser. Mamsell Kajsa Adler var, likasom sir bror brukspatronen, det ena af de bäåds barnen efter ett välbergadt handtverkarfolk i en störfe småstad, men hade utom den lilla, temligen underhbaltiga skolundervisning, som föräldrakärleken bestått henne, endast sin egen kraft och arbetsflit att tacka för sina framgångar och sitt oberoende. Medan broder Göran från bruksbokhållare genom giftermål med principa lens dotter avancerade till brukspatron, skötte syster Kajsa:i sin fädernestad er liten diversehandel så skickligt, att hop nu på gamla dagar kunde slå sig till ro i Stockholm och vara ingens herre och ingens träls — såsom hon med glädtig fri modighet kallade det. Räntan på hennes lilla förmögerhet räckte till en anständig bergning, och till mången hemlig hjelp åt nödställda likar; men hon hade iarättat sig så förståndigt, att hon i det stolta medvetandet af sitt oberoende aldrig ville mottaga ringaste bidrag till sin existens af sin rike broder, hos hvilken hon punktligt gästade hvarannan sommar på en månad, dock med uttryckligt förbehåll af motsvarande gästbesök af Adlerska familjen i Stockhom. Hon herbergerade då husets båda döttrar, medan föräldrarne togo in på något hotell, och qvitterade på detta sätt sin tacksamhetsskuld för sina sommargästningar.