Aftonbladet – 13 februari 1874, sida 2

VINGLAREN.) BERÄTTELSE AP JOHAN JOLIN. Gåtor, som äro lätt förklarade. Min mor höette Bluhm, min far hette Arthur Winke., Assessor Arthur Winke!-— Min salig man? utropade assessorskan, nära att förnya det dåningsförsök, som, också då, till hälften naturligt, uteblef några minuter förnt vid den hotande jernvägskatastrofen. Assessor Arthur Winke, min salig far?instämde Melcher med stora ögon. Ja, jag är hans son, med eller utan er tillätelse, mitt nådiga herrskap. Ingeniören från Ostindien gjorde en lätt buogning och med en hållning så förnäm som om han presenterat sig såsom en kronprins. ngpipan hvisslade, tåget stannade, hotellernas värfvare omringade våra resande och rekommenderade erhvar sitt fdeslott med dess bevingade tjensteandar. VII. Moster Kajsa. I ett litet hemtrefligt förmak med perlfärgade möbler, såsom det kallades enligt tidens mod för några decennier sedan, satt en förmiddag några mänader efter det jernvägsäfventyr, vi sökt att skildra, en grupp af tre personer hjerligt glammande, medan spritlågan fladdrade under kaffekokaren, lacerad midt på bordet framför soffan. ällan hade vänlighet och välvilja aftecknat sig tydligare i anleten och minspel än hos dessa tre, af hvilka vi förut gjort be kantskap med två, brukspatron Adler och mor Iagrid. Den tredje deremot, värdinnan 4) Se A. B. n:r 2ö—36.