Aftonbladet – 12 februari 1874, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. — Rättegåvg mellan Bourboner. TI fredags började vid appellationsrätten i Paris den märkvärdiga process. hvari de s. k. holländske bourbonerna Adalbert och Amelie af Bourbon uppträda som kärande mot grefven af Chambord, i det de påstå sig vara barnbarn af den Ludvig XVIL, som år 1845 dog i Delft och på hvars grafsten man ännu kan läsa: Ludvig XVII, konung af Frankrike och Navarra. Det är Jules Favre, som försvarar de föregifna bourbonernas sak. Då grefven af Chambord förlidet år uppehöll sig i Holland, mottog han från grefve Gruau de la Barre, som med stor ifver åtagit sig Adalberts och Amålies sak, ett bref, hvari han kategoriskt uppmanades att afstå från sina usurperade rättigheter. . Processen kommer sannolikt att antaga jättelika dimensioner, emedan en mängd vitner inkallas, hvilka personligen känt käranden fader urmakaren Carl Wilhelm Naundorf hade tagit sig titeln hertig af Normandie-, .ch antalet af de aktstycken, hvilka skola framläg gas i rätten som bevisningsmedel, utgör öfve 200, hvaribland en förklaring från flere läkare, enligt hvilken man på hertigens af Normandie lik såg samma ärr och födelsemärken. hvilka bevisligen funnos på Ludvig XVI:s son. Enligt en tidning i Haarlem, som försvarar de holländske bourbonernas sak, har Adalbert de Bourbon nnder sista tiden från ett visst håll mottagit tilibad om högst ansenliga penningesummor, för att han skulle underlåta att göra sina rätt gheter gällande, men han har föredragit en holländsk officers ärofulla, om än mindre höga ställning (Adalbert är premierlöjtnant vid ett infauteriregemente, som ligger i garnison i Haag), framför att afstå från sina rättigheter-. Det lär vara säkert, att pretendentens farfar år 1834 mottog ett liknande förslag från Ludvig Filip. Hertigen af Normandie erbjöd nemligen, att han skulle i ett af de rum, som beboddes af konungen, öppna ett hemlige skåp i väggen, hvilket endast varit kändt af Ludvig XVI och honom och hvsri det iörutom saker af stort värde. isynnerhbet juveler. skulle finnas mycket vigtiga papper. Ludvig Filip ville gå in derpå och lemna finnaren alla dyrbarheterna, hvaremot denne skulle afstå från papperen. Hertigen af Normandie vägrade, underhandlingarna afbrötos, och hertigen måste lemna Frankrike och Paris. Alla, som sett Amålie af Bourbon, äro eniga derom att bon i en förvånande grad liknar det porträtt man har af Marie Antoinette. Farfarens ansigte hade en stående likhet med bourbonernas, och en af h.ns dö trar liknade i hög grad Marie Antoinette. I Holland, der de här nämnda bourbonerna uppehållit sig en lång tid och knutit många förbindelser, intresserar man sig mycket liflig: för denna sak, hvilken val nu skall tilldraga sig hela verldens uppmärksamhet, ty hennes intresse för rättegångar, isynnerhet af denna art, är oförminskadt — Frankrikes folkmängd utgjorde vid 1872 års slut 36.102 921 själar; 1856 var den 38.192,061, således en minskning af 2,089 143. Frånräknar man befolkningen i de arträdda provinserna Elsass och Lothringen, 1.597,258 själar, så finner man, att befolkningen sedan 1866 minskats med 491.905 själar, hvari krigen naturligtvis hafva största skulden. — Generalpostdirektören Stephan, en i Ber. lin utomordentligt umtyckt person, föreläste nyligen om verldsposten och luftseglingen. Han, som just står i begrepp att bringa till verkställighet sin id om införandet af ett verlds-postporto, kunde väl med medvetandet om anuktoritet beträda talarestolen. Hvadhan meddelade om postens prestationer kan endast mätas med den sedan kriget. öfliga milliard-måttstocken. När dervid i Tyskland är tal om 500 millioner bref årligen, så tillkommer, enligt Stepban, fruntimren förtjensten af att mest bidraga härtill. Stephan menar härvid icke qvinnorna i och för sig, utan deras hjertan. Vid dessa hjerteutgjutelser intager åter de förlofvades bref vexling det största omfånget. En enda förlofning i de bildade kretsarne brukar i medeltal inbringa posten 100 mark. Hela verldens postomsättning uppgår till 33 milliarder försändningar om året, eller 100 000 i sekunden. Tyskland har häri en andel af 14 proc., England 29. Tyskland behöfver, för att sköta sin andel, en här af 180,000 tjenstemän. Inemot tusen olika postfördrag trygga förbindelsen -mellan Tyskland och alla länder på jorden. Starkast är den internationella korrespondensen ifrån Berlin till Nordamerika, Pegypten och Indien; med det sistnämnda landet underhålla de tyska sanskritforskarne ett lifligt tankeutbyte. Äfven för personposten sluta sig förbindelserna så till hvarandra, att i San Francisco för någon tid sedan en entreprenör kunnat annonsera om postresa kring hela jorden, 47600 mil. på 82 dagar för 1145 dollars. För Stephans historiska återblick på postväsendet i dess första början kan jag här ej redogöra, skrifver en korrespondent ifrån Berlin. Intressantare är att höra, hvad denne man tänker om framtidens post. Han tviflar ej på, att luftballongen en gång skall träda i postens tjenst och att då äfven postresandets af ångan fördrifna poesi skall återvända. Om skakningar är på luftresorna intet tal, man märker alls icke hur hastigt man flyger framåt; äfven det lättaste band förblir orörligt. Intet damm, ingen obehaglig lukt stör nöjet att resa genom den rena luften. En luftresa skall blifva en helsoresa, och man skall anlägga kurorter mot lungsjukdomar högt öfver allt fast land. Mensklighetens ungdomsdröm att flyga med fåglarne och segla med molnen har den bästa utsigtattsnart förverkligas. Deremot nedslår Stephan obarmhertigt alla menniskans förhoppsingar att med konstgjorda vingar kunna höja sig i luften. Efter noggranna beräkniogar skulle härtill erforåras 12å 15.000 qvadratfot ving-yta, och att arbeta dermed är för visso en omöjlighet.