Aftonbladet – 12 februari 1874, sida 3

VINGLAREN. 7 BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. aTokab genmälde Melcher. Någen rik gentleman, säger jag. Betrakta bara den präktiga briljanten i hans halsduksaål. hans smakfulla reskostym, haus nobla bällning och hans intelligenta utseende. En fransk markis, som slagits i Afrika, eller en en: gelsk lord, som spetasat några dussin orostiftare i Ostindien. Vill du, skall jag jnleda ett samtal med. mannen; han har ju tegat snart i två timmar? För all del, nej! Vi ha,Gud ske lof, ingenting obytt med dena der obyggliga menniskan. Men inte skulle jag vilja resa ensam i skymningen i hans sällskap. Hvem talar mamwa om? frågade nu lilla Viola, som, inbegripon i en liflig beekrifoing om ett kyrktorn, dermed upptagit både sin och mademoiselle Briquets uppmärksamhet, Ja, hvem tala ni orm? : utropade ru assessorskan, yrvaken efter sin lilla middagslur, så högljadt, att det ovilkorligen uppfordrade till ett svar. Om mig, ovärdige,, svarade främlingen med en artig böjning på hufvudet, i det ett betr leende flög öfver hans hittills så iga läppar. Vi kanna uvgefärligen föreställa oss Iagas bestörtning och Melchers förlägenhet; men innan någondera hann att sansa sig ) Se A. B. n:r 25—34,