ajmo de hem gråtande. Under rasttimman d)hade de som vanligt deltagit i kamraternas ollekar, men den yngste af K—s3 söner hade al kommit i osämja med en annan gosse. och e I blef derunder så illa misshanälad, att den 1) äldre brodern tog honom i förvar. En af a de äldre gossarnhe i klassen ropade då: Vi Iskela hålla oss för goda att leka med prot)centarens söner.De båda gossarne beslerepo icke hvad som menades med proeenh ) tarens söner, men då alla kamraterna skil;j de sig från dem, så betraktade de det som r jen svär kränkning, rusade in, togo sina böcker och skyndade hem. De berättade för fadren hvad som passerat, och den äldre gossen, som redan hade en ganska fast vilja, yttrade: Pappa må göra hvad som helst, men i skolan kommer jag alårig mer. På aftonen kom K— in till mig. Han var förkrossad, och då han berättade hvad som händt, fällde han strida tårar, troligen första gången sedan han var bärn. Att barnen skulle lida för mina handlingar hade jag ej föreställt mig, sade han; och på hvad sätt tror kamrern att pojken hade fått veta att jag var procentare? Jo, af sin far, söm i flere år haft och ännu har pengar insatta hos mig, för hvilka han uppbär tolf procents ränta, Är inte han äfven pro-J centare och jag blott hans redskap? Men uu är mitt beslut fattadt. Från i morgon upphör jag med all utlåning, och skall blott kassera in mina foråringar och återbetala de lån jag upptagit, Så fort det blir mig möjligt lemzar jag med hustru och barn Stockholm, och skall på någon annan ort, långt härifrån, börja ett nytt lif, för hvilket ej mina bärn skolackränkas. ) Jag gillade hans föresats, men jag beItviflade att ban skulle blifva den trogen. iKamrern skall få bättre tankar om mig, var viss på det, sade ham och tryckte min hand till stadfäctelse, Morgonen derpk kom åter K— in till mig. lMin hustru och jag bafva hela natten öfverlagt om vår framtid; Hon har gillat mitt beslut, för barnens skull, och i dag reser jag ut till en af hennes slögtingar, som är I kominister ech som oftå sagt att hån ville mottaga nägra gossar till lärdom. Pojkarne vilja gerna dit ut, och jag skall ej blifva knusslig på betalningen. Gud låte honom blott icke hafva kommit på andra tankar sedan vi sist talades vid, En vecka derefter reste gostarne ut på landet. Det är så rysligt tomt der inne efter pojkarne — -zade K— något längretram — men deras frånvaro gör att jag:ej svigtar i min föresats fest än jag öfvergitver en god rörelse. -I öfvermorgon-ha vi den första April och då kommer — (den person hvars son hade kallat K—s barn procentarens söner) för att lyfta sin ränta och erbjuda mig mera pengar till låvs. Jag ser huru förargad han skall blifva när jag säger honom att jag slutar med min procenterirörelse, och räder honom att sluta upp med sin, så avt icke hans söner må blifva utsatta för samma kränkning som mina. K— arbetade ihärdigt för att afsluta sina affärer och när hösten var inne sade han en dag: Klareringen har gått bättre än jag trodde och nu kan jfö se mig om efter en landtegendom, för min hustru är uppfödd på landet och min far var inspektor; så att vi inte äro så dumma i landtbruket. Något senare på hösten reste de bort och efter ett par veckors förlopp återkommo de rom egare af. en egendom i den trakt der hustrun var född. Jag kan betala hela egendomen, utom hybetekeslånet (hypotekslånet) och har tillika betydligt öfver ait röra mig med — sade K— äfven om jag skulle göra några afskrifningar på det som ännu står ute; men det kostar på att säga nej när de komma och vilja sätta om sina lån på gamla sättet. Tidigt på våren lemnade K— och hans hustru Stockholm, Han hads under vintern ofta med en visa belåtenhet visat mig bref till patron K— skrifna af egendomena förre egare och som alltid bad om sin kom) pliment för nådig frun. . Flere gånger blef jag medan de voro här inbjuden till deras nya hem; men som det låg circa 30 mil från Stockholm blef alltid svaret att viee-värden skall sköta sin post. Emedan K— icke var särdeles hemma i skrifnipgskonsten, 2å fick jag endast stt bref från fru K-när de ett år:varit boende på sin egendom. A nämnde bref, som ej var lävtläst, iubemtade jag att de trifdes väl, hade blifvit väl mottagna af grannarne och att K— hade insett att den största motgången han haft hade varit en välgerning för honom, ; Sex eller sju år bade förflutit, under bvilken! tidjag ej afhört K—, då jag, som hela vintern lidit af gikt, blef af min Nådige Herre strängligen ålagd att på hans bekostnad resa till Medeyvi brunn, der han fött bot för sina krämpor. Det gick icke am för mig attsäga nej, fastän det myckna vattendrickandet aldrig varit: min sak, och då jag fick godt ressällskap säbar det i väg, till stor glädje för alla il huset, som önskade befrias från Tvärviggen,. och i stället få en vaktmästare till vice-värd under. min frånvaro. Vi reste. icke raka vägen till. Medevi,! utan -gjorde. en större omväg, och när vi kommo in i —land ett stycke, så föll oss i ögonen en vacker herr-. gård belägen nära invid vägen. Hvem bor Ider? frågade vi skjutsbonden, — En patron, som heter K—, blef svaret, — Har. han bott i Stockholm förr? frågade jag. — Ja vars — blef svaret — och der vann han i ett tag så groft med pengar på lotteriet, att han köpte hela gården som den stod, och hade ändk 20.000 öfver i blanka; Jiksdalrar, när han kom resapdes ner i Stockholmsvagn, säjer di — Nu är det jag som befaller en gång, sade jag till min reskamrat, och så körde vi upp till herrgården. Den förste som tog emot oss var K. Visserligen hade äfven han åldrats, men hanje var ej nu den långe, magre mannen, utan fet och välmående och såg så belåten ut. Vi blefvo hjertligt mottagna och stannade patten öfver och långt fram på andra dagen. Vi skulle keso egendomer och ladugården och kreaturen och hela herrligheten, Han! hade rustat med jorden och byggnaderna)l som en hel karl och på äldste sonens inrå ! dan, som låg i Upsala och skulle bli magi; ster, bade en skolg för torparbarnen inrättats, emedan det var en half mil för dem at Må HG RO og okintn RR a vo FF TER