En vice-värds anteckningar. Efter originalet afskrifna af M. IV. Kommisgtionären K— hade redan flera år innan jag motteg vice-värdskapet innehaft en temligen stor våning på nedra bottnen, och så belägen att till den fanns två utgångar en åt —gatan, och en åt —gatan, enär huset bildar ett hörnhus. Jag föreslog att den porten som vette åt sistnämnde gata skulle igenstängas, emedan den ofta om nätterna lemnades at hyresgästerna öppen, hvaröfver policeh gjorde apmärkning; men K— motsatte sig detta förslag så häl tigt att det väckte min förvåning och nyfikenbet. K— var en ovatiligt lång karl och så mager att klädernå, som alltid före föllo som om de blifvit gjorda åt någon an: pan, hängde på honom som på en sväng. Jag erfor snart att han vårit åxcdkutionsbetjent, men lemnat den tjensten och sysselsatte sig med att låra ut penbingar mot hög ränta. Han dref stor rörelse och möt tog talrika besökande, at hvilka de som icke ville blifva bemärkta, till hvilka isyn: merhet sådana räknades som anförtrodde honom penningar till utlåning, anskgo det särdeles beqvämt att kunna. gå in genom den stora porten, der trafiken alltid var störst, men gå nt genom den mindre porten, eller tvärtom efter hvar, och ena sär skilda tycke. K— var ömsom sträf, öm som inställsam till lysnet beroende på med hvem han hade att göra. Mot sina gällde närer. var ban när de visade sig försumliga i början eftergilven, sedan allt mera sträng tills han slutligen blef hård och obe veklig. Jag erfor att har i det afseendet var skarpsinvig, att han visste hvad hvar och sp af hang kunder förmådde bära i skuldväg och han meddelade mig med en viss stolthet, att under alla de år, han var rit kommissionär, hade han aldrig drabbats! af någon förlust. Det hände mycket ofta, att jag såg honom ute, men jag observerade aldrig att han förat hälsade på någon, hvåremot hak blef mycket belåten om någon hälsade på honom ate. På jag alltid jakttog. denna uppmärksamhet och när han namtajade med mig under det jag gjorde mina ständiga ronder sksom viee-värd för att öfvervaka ordning och spygghet, visade äfven honom uppmärksamhet, bortlade ham efter hand den skygghet, som hån annars visade. y i Inom sin famille var han alltid så mild och eftergifvapde, äfven mot. sina