Bref från Australien. 11. Roma, Queensland, Okt. 1873. Vestra Queensland: Landet; trafik .och egendomliga lefnadsförhållanden; staden Roma och dess gatulif; ett infödingsläger och sysselsättningar derstädes. Vestra Qneensiand eller rättare landet mellan Dalby och Roma gör icke nbgot fördelaktigt intryck. Stora sträckor äro riktiga ödemarker, visserligen beväxta med granträd och små barrträd, men alldeles i saknad af gräs — man kan se endast sandfölt så längt ögat når. Detta gäller doek egentligen om första delen af vägen, dea senare hälften är bättre och blir allt bördigare och gräsrikare, ju längre man kommer vesterat, Det verkligt goda landet anses dock först börja vid Roma. Skosarna äro der mycket vackrare och mera omvexlande än i Nya Syd-Wales. Granträden växa i omvexling med cypresser, kastanjer, cedrar, bottleträd, apelträd m. fl. De vilda djuren äro äfven mycket talrika, i synnerhet känguruerna, hvilka ofta i dussintal springa öfver vägen, och om man rider inåt skogarna, kan man stundom se stora skaror beta på slätterna. Dessa trakter utgöra ett så fullkomligt slättland, att man kan färdas dag efter dag utan att varseblifva en höjning eller sänk ning. Nbgra ordentliga -vägar har man icke bygt vesterut, ntan här nöjer man sig med ett oändligt antal tracks, som löpa i alla riktningar. Stundom äro de ganska goda, stundom åter förlora de sig ulldeles i några sumpmarker, och här skulle det vara så dyrbart att bygga en väg, att man lika gerna kan vänta några är och bygga jernväg med ena, sksem folket resonerar. Vid ett dylikt vägstycke paxserade vi er telegrafledning, som gaf vår förare anledning att anställa några fonderingar, om man icke snart skulle blifva i stånd att sända passagerare med telegrafen, en uppfinning, som han tyckte skulle lämpa sig särdeles väl för Australion. Trafiken är äfven på dessa vägar ganska lifig, och från dö personer och familjer, man möter, får man em god föreställning om olika slags yrken och lefnadsförbållanden härstädes. Det är främst de stora ullkaravanernpa, som draga uppmärksamheten till sig. Deras förate kallas oxdrifvara, hvilket låter simpelt, men icke desto min. dre är en ganska vigtig och i följd derat ivkomstbringande befattning. AÅttfortskaffa ullen från yttersta vestern till närmaste jernvägsstation, Dalby, fordrar flera månader, och oxdrifvaren måste under hela denna tid hafva sitt hem på vägen, och han färdas derför med hustru och barn, hem och allt, samt vet att inrätta sig så beqvämt sow möjligt under sådana förbållanden. Han förser sig med en stor vagn, dragen af 10 til! 20 oxar, och lastar densamma till en betydligt höjd med ullbalar, hvilka läggas hvarftsls öfver hvarardra, så att de bilda en jama yta. Öfverst spännas ett bigformigt tält, vch under secsamma på toppen af vagben Jöfver hela lane fawilj. Sjelt rider Han på en bäst längs raden af sina oxar och uppmuntrar dem med sin piska samt kojtsr och skriker, så att han kan höras på lårgt båll. Om nätterna och äfven under en del af dagen gör han halt, deck då är en stockeld hans hem och hans hird. PÅ detta sätt tillbringa tusentals persuner i Australien hela sitt lif. Oha möter man äfven någon stationsegare, som drifver en talrik oxeller fåra bjord till markpadeg. Sh mötte vi t.ex. än Kerre, som var egare af en fårstation 800 ll vester om Brisbane. Han färdades vägen fram med ett par herdar och 6000 ix. Hans fyrfotingar kunde icke vandra mer än fem (eng.) mil om degen, och han bade deriör nödgats redan tillbringa tre månader på siv färd genom skogarna, Alldenstond en dylik ress gäller en mycket betydlig aftär, onser sig egaren vanligen sjelf böra företags densamma och tvekar alls icke att ntnätta sig för de dermed åtföljande mödor och benvärligbeter, att hvarje natt i alla slags väder sofva under bar himmel o,s, v. Från! de stora boskapsstationerna dritve de stundom nina hjordar tvärs igenom landet ända ned till Sydney eller Melbourne, och för en dylik affärsresa kan stundom Btgå ett halft är. Det är egevtligen detta lit under re sorna, som synes mig vara så egendomligt för dessa Jänder; hemma på sige gårdar vet neg folket att njuta af lifrets goda här likaväl Bow annorstädes. Vestra, Queealands medelpunkt bär det; stolta namnet Roma. Den lilla staden kan icke skryta med några höga snor, ty för tio år sedan fanns här icke ett hus, ja, platsen hade vid den tiden: säkerligen aldrig varit beträdd af en hvit man. Nu deremot är Roma en lika ordentiig liten stad som någon annan och prunkar med alla slags offentliga byggnader: rådlius,-post och tolografetation, skolhus, ett par små träkyrkor samt till och med en tester. Gatorna äro breda och regelbundna och sksom alltid i Amnstralien är åtminstone hvart annat hus en krog. beg Hvad som vid vårt intåg i staden mest förvånade mig, var att se största antalet