Aftonbladet – 11 februari 1874, sida 2

WIESER TEA TT ERE EEK ER, Melcher afsigtligt så högljudt, att reska mraten nödvändigt skulle ha hört orden. Han förstår, Gud ske lof. inte vårt sp,ekk, fortfor Inga ogeneradt. Det är äddå en lycka för oss med värt okända tufgomål, att vi inte behöfva hviska fram våra tankar. Ser du, Melcher, en sådan nästan fullkomligt grekisk profil! Jag begriper inte hvar jag sett det der ansigtet förr en ng. gänga tror, minsann, att den der kaffrern, eller hvad han nu är för landsman, eröfrar min hustru, utan att hån vet af sin lyckas Främlingen rörde inte en min. En ren och vacker profil är inte detsamma som ett rent och vackert uttryck, Ser du hur oroligt han klipper med ögonen. Man tycker nästan att han telegraferar öppet om sina rörliga tankar med ögonlocken, medan hela ansigtet för öfrigt är såsom gjutet i brons, Han är bestämdt någon sorts officer, att döma af hällningen och det djupa ärret på venstra kinden. Dessutom ligger det något hårdt och grymt i den der dystra blicken i skoaggan af de mörka, buskiga ögonbrynen. Det är som ett tigeröga en natt 1 en bengalisk rkog. Nej, Gud sko lof, att han sitter så långt bort ifrån mig. Främlingen rörde icke en min, Men har kastade en flyktig blick ofvan btokeh ut ifver det landskap, som aftecknåde sig getom Wwaggonsfönatren på haps motsätta sida, Blicken liksom snuddade Vid Ingas granskände ögonpar, och hox spratt till för dess jengande udd. Det är bestämåt någon farlig äfventy. fare, hviskade hon till Melcher, nästa väfvande för de uttryck, hon nyss fällt tm On OM.