Aftonbladet – 9 februari 1874, sida 2

samt. Du får inte distrabera mig ännu på en stund under min vigtiga korresposdens. Melcher beseglade sin ömma fras med en. ännu ömmare kyss, då det unga paret plötsligen stördes af en väldig och välbekant stämma i det yttre rummet. Det var brukspatron Adler, som på den mest obegripliga engelska sökte göra sig förstädd af den vägvisande uppassaren. Med reshatten i ena handen och åen upp-, slagna parlören i den andra stod nu den kolossale mannen i dörren, medan stora glädjetärar först droppade och sedan ström-; made ned på hang buckliga näsa och högröja kinder. ,Iaga, Inga, min raraste flicka! Vid mitt illande lit! Här har du gamle graunasfarbrorl Den elegarnte hotellbetjenten, hvilken; gjorde en min, som i det närmaste uttryckte hans tarkar: den der gubben skulle jag vilja visa för pengar i bredd med någon prisbelönt Durhamstjurs — frågade i för-j bigående om uågontiug befallåes och äm-j nade just aflägsma sig, då patron Adler grep honom hejdande i armen och utbrast: Hvad säger den satans dumma karlen Han förstär ja inte ett ord af min prim parlörengelska. Begriper han att han get past ska skaffa oss en ordentlig glädjetoddy?: Meleher började smäleende reda betjentens begrepp, medan Iuga, utom sig af hän. förelse, sökte omfamna farbror Adler 8 längt hon det förmådde, ty, såsom vi erinraj 088, lade brukspåtronens väldiga mage ickt så ringa binder i vägen för alla sorters öm: hetsbetygelser al mera omfattande art. tyckte sig iomsfröjd i hela dess mag gi oförgätliga hemmet, till hvilket heones tan kar så ofta lustvandrat, (Forts.)