Aftonbladet – 9 februari 1874, sida 2

Jag försäkrar svärmor — förklerade bon nästan högtidligt — att ingenting i verlden skulle vara mig kärare än att dagigen få umgås med min obildade mor. Svärmor må nu kalla denna min längtan för blott naturdrift, så tycker jag å min sida att bristen på en sådan längtan vorc det onaturligaste jag kunde tänka mig, och jag skulle djupt beklaga och förakta mig sjelf den dag jag icke trifdes med min egen mo der. Vore kon en exemplarisk qvinna, hade jag ju henne som ett ständigt föredöme, och vore hon en dålig menniska, så biefve det ju min pligt att söka förbättra och för: ädla den, som skänkt mig lifvet. Gubevars, mitt söta barn — replikerade assessorskan med ett sötsurt leende, i det hon med sockertången sönderbröt ett tebröd i tre små delar, hvilka Kon sedan foörme delst samma tång doppade så försigigt i favoritdrycken, att endast yttersta snibben a? läckerbiten fuktades. — Gubevars, din moraliska föreläsning är mycket riktig. men moralitet och societet ä två skilda be. grepp. Mor Ivgrid kar lärt dig läsa rätt ditt Fader vår, men inte har hon väl an språk på att lära dig några af den fina verldens seder. Med dessa ord snörpte assessorskan sina tunna läppar hop till ett litet sugrör. med hvilket han insöp tebrödets arom. Det såg at som om hon matat en kanariefågel. Till exempel, min söta flicka — fortfor assessorskan, då Inga icke tycktes berägen att upptaga stridshandsken, som så ofta utkastades af den dispytlystna svärmodren. Ja, jeg kallar dig ännu flicka, na la du till foilo hunnit förvärfva dig ang busmoders håilning. Har i det der goda rädet, jag gaf dig och som jag sjelf lärt mig af en ministerfra i Stockholm .Hvilke: råd. bästa svärmor? stammade Inga förlägen, ty bon mottog dagligen så många, att det inte var möjligt att ihågkomma fjerdedelen.