Aftonbladet – 9 februari 1874, sida 2

med en visserligen god och aktningsvärd, men sä föga bildad dvinnu söm mör Ingrid ? Mamma!s — hördes Melcher Winkes varnande stämma, medan han med maskinmessig brådska tillyckte ett brefkonvolut. Men Inga reste sig purpurröd uppfrin tebordet, strök sina länga, mörka lockar bakom öronea och gick ett par steg till ett närstående bord, för att dricka ett gles kallt vatten. Man behöfde icke se något mera af den unga gvinnang rörelser, för att bemärka skilnaden mellan yrhättan, som för ett balfär sedan gömde sig för sin far bakom köksdörren, och den verldsvana köpmansfrun, som redan tillbringat flera månader i London. Inga älskade på fullaste allvar sin man och hade hittills varit blind för bans karaktersfel och svagheter. Denne man hade ju under knäfall bedt henne för hans skull underkasta siz de försakelser och tålamodsprof. som åtfölja en omdaning af flickan från landsbygden till den unga frön inom köpmansverlden. I1nga varintelligent och läraktig, hon hade en öppen blicg för sin omgifning och sin nuvarande ställning; han studerade derför med ifver den fina verldens vanor, medan den skygg het, med hvilken hon sökte ikläda sig den nya skruden. gjorde henne dubbelt förtjusande. Men det var kärlekens skygghet, som adlade hennes rörelse, det var icke tafatthetens bälfvan, som endast skulle ha gjort dem klumpiga och löjliga. Också lärde hon sig vida mera af sin unge makes ömma räd, än af svärmodrens dagliga predikningar. Det mäste ju också i längden kännas sårande för den anga gvinnan att sk tidt och ofta erinras sina brister och ofullkomligheter, 6 detta så mycket mera som societetsren skan aldrig för Inga fram sorts ideal för skaparens beliäten, Rodnaden hade äter försvunvit från unga fra Wiukes kinder, medan bon, för att dölja sin sinnesrörelse, i långa därag tömde sivt vattenglas.