Aftonbladet – 7 februari 1874, sida 2

— Höganäs stenkolsverks bolag. För några dagar. sedan omförmälde vi, efter senasta statsrevisions berättelse, det minst sagdt egendomliga sätt. hvarpå nämnda bolag sökt undandraga sig sin under läng tid besynnerligt nog, både af fordringsegaren och gäldenären bortglömda ränteskuld till riksgaldskontoret. Vi kunna nu, enligt riksgäldsfullmäktiges till statsutskottet aflemnade och genom utskottete memorial AR 1 kamrarne meddelade berättelse om riksgälds kontorets ställning och förvaltning från början af sistlidne riksdag, tillägga, att full mäktige, då bolaget ej velat i godo fullgöra sin betalningsskyldighet, låtit hos Lugeude häradsrätt uttaga stämning å bolaget med yrkande om dess förpligtande ait till riksgäldskontoret inbetala sin för tiden intill är 1872 upplupna skuld till staten, uppgående enligt en på bolagets räkeuskaper grundad beräkning till 54 000 rdr2. Denna nyhet återkallar i minnet en annan Höganäs-historia. hvarom vi tillsörene utförligt berättat. Det berömda bolaget. som under långliga tider lyckades så bedritva, att dess intressen betraktades och behandlades såsom en ögonsten särskildt för Skåne och för staten i sllmänhet, fick sig år 1832 af k m:t medel beviljade till betäckande af 5 proc. ränta å ett län, stort 120 000 rår bko, som bolaget behöfde anskaffa. Vid denna k. m:ts ynnest voro dock fästa några vilkor, till den grad obehagliga, att bolaget sedermera fann sig böra låta dem falla i glömska. De gingo nemligen ut på ingenting mindre, än den erhållna försträckningens — återbetalande! Från och med 1835 skulle till afbetalning å statslånet användas hela behållna vinsten å stenkolsverket med dertill hörande anläggningar, eller minst 10000 rår om året. Vidare stadgades bland annat att, om stenkolsverket framdeles lemnade en behällen vinst utöfver fem procent å aktiekapitalet, det öfverstiganrde, till ett maximum af tvä procent, skulle ärligen användas till godtgörande af räntebidraget, till dess detsamma blifvit till fullo gäldadt. Dä statsverket icke heller i detta fall ut fåt: något af sin lagliga rätt, fann sig 1873 års riksdag föranledd att aflåta en skrif velse i ämnet till k. m:t om åtgärder, på det att statsverket en gång mätte återfå hvad det förskjutit, d. v. s. 65415 rår 6 sk. 8 rst. bko eller 98122 rår 71 öre rmt, äf vensom derå belöpsnde laga ränta. Hvad med anledning häraf vidgjorts, derom upplyser hr justitieombudsmannens berättelse tiil innevarande riksdag. Till ytterligare utredning och belysning af den lyckligtvis ganska väl utredda och klara rättsfrågan gaf k. m:t — sedan bolagets direktion med ionfordradt yttrande inkommit — urder den 11 sistlidne Augusti justitiekansleren be fallning att vidtaga de lagliga åtgärder, som af riksdagens skrifvelse kunde påkallas, hvarefter justitiekansleren den 3 December inkommit med en anmälen i frågan, som för närvarande är på k. m:ts pröfning beroendes(!)