Aftonbladet – 6 februari 1874, sida 3

150,000 rår. teen — Frilager för proviantering af fartyg i Öresund. I elntet af sistlidet år har till finansdepartementet inkommit ett förslag till förordning angbende frilager för underlättande af provianteringen ef de fartyg, hvilka passerade Öresand. Frågan om 8. k, frilager är belt och hållet ny för våra tullförhällanden. I Daumark doremot har under längre tider funnits frilager, hvarifrån vederbörande kunnat uttags varor utan att dessa bettingats och fördyrats genom afgifter sådana gom dem, hvilka Btfölja va rors uppläggning på nederlag eller transitouppläg. Den nu på tal komna frågan om frilager jemväl här i landet uppstod i sammanhang med den för någon tid sedan myc ket athandlade frågan om lotsningan i Sun det, ined hvilken den ock på sätt och vis eger ett ganskå nära sammanhang. Först gjordes af sjöfartsnämnden i Malmö och derefter af handelsfullmäktigae i Holsing: borg särskilda framställningar om åtgärders vidtagande till undanrödjande af de hinder, som gällande tullförfatthingar och på sjö farten hvilanda afgifter ansägos lägga i vä gen för de nämnda vid Öresund belägna handeisplatseruas uppträdande i täflan med de danska om den lönande rörelse, hvilken försåge den genom nämnda sund passerande stora handelsflotta med proviant och andra förnödenheter. I sin till K. M:t afgifna skrifvelse i ämset erinrar generalttiletyrelsen, som hittills haft ärendet nander sin behandling, hurusom frågan i sia helhet berörda Vilkoren och sättet för återutförsel af till riket inkomna äiländska oförtullade varor, skyldig beten att erlägga fyroch blikafgifter samt lotepenningar, och vilkoren och sättet för tällrestisntioa vid utförsel af vissa härstädes utaf utländska tullpligtiga råoch bereduingsämnen tillverkade varor, och förklarar styrelsen, att för frågan om provianteringens fullständiga framgång erfordras beviljande af undantag frän elle vidtagande af förändringar i vissa hithö rande författningar. Liksom det Yore git vet att utländska, här förtullade och åsrigenom fördyrade varor icke kunde tillhanda hållas de Sundet pasgerande fartygen till lika billigt pris som om samms varor, så som från de danska upplagen, kunde utlem pas obelastade at tullafgifter och att följ aktligen någon jemlik täflan under sådana törhällanden icke voro möjlig, så vore det ock uppenbart att, om fartygen för proviaa tering från svenska sidan måste vidkännas fyroch båkafgifter, då de från sådana af gifter vid proövlantoring från danska sidan vore fritagna, denna skiljaktighet mäste utötva ett likartadt inflytande, hvarjemte lätt insåges, att svenska tillverkningar, fördyrade genom råvarutull, icke kunde, med mindre än att denna tall restituerades, ut hälla täflan med utländska här elier i Danmark tullfritt upplagda varor, hvilka i till verkningsorter antingen icke dragit råvarutull eller vid utförseln derifrån fått denna tillbaka. Vid ett föregående tillfälle hafva vi omnämnt, yttrar D. B., att för åstadkommande af den nu i fråga stälda rörelsen med provianteringen af fartyg, som passerade Öresund, föreslagits att, i likhet med hvad i Danmark existerade, här i landet skulle ordnas s. k. frilager. Detta för slag har jemväl accepterats af generaltullstyrelsen, dock endast hvad beträffar de vid Öresund belägna städer, nemligen Malmö, Landskrona och Helsingborg. De i dessa städer bosatta handlande skulle nemligen berättigas att under åtskilliga vilkor och kontroller, för hvilka här icke torde behöfva närmare redogöras, af gods som funnes på nederlag och ej utgjorde säkerhet för oguldna afgifter, till frilager i särskildt magasin under godsegarens egen vård öfverflytta varor, för att med desamma, fördelade i större eller mindre partier, utan erläggande af vidare tullafgift. förse fartyg, som antingen ut klarerat direkt till utrikes ort eller befunne sig på resa emellan utrikes ort eller ock slutligen komme från utrikes orter med destination till anvan svensk hamn än der varorna från frilager intoges och icke heller der inklarerade samt i alla händelser icke understege 10 nylästers dräg tighet. Vidkommande de stadganden i lotsoch båkförfattningarna liksom dem i tulltaxeunderrättelserna, hvilka af nu föreliggande fråga berördes, har det synts, som mindre betänkligheter skulle möta vid de eftergifter af eller förändringar i härutinnan nu gällande stadganden, hvilka för det i fråga ställda ändamålet kunde vara erforderliga. Beträffande såväl fyroch båkafgifterna som lotsumgälderna, uttalar generaltullstyrelsen den åsigt, att de eftergifter. som i afseende å dessa afgifter kunde medgifvas, icke blott påkallas af den särskilda anledning som i förevarande framställningar åberopats utan också i allmänhet syutes för sjöfarten vara lika önskvärda som af billighet påkallade. Slutligen hemställes, att K. M:t ville siåta proposition till riksdagen om ändring i 7 9 af wlltaxeunderrättelserna, hvilken 2 afhandlar fråg.n om och vilkoren för restitution af tull för vissa här i riket af utländska vederbörligen införtullade råvaror, tillverkade förädlade varor, vid deras utförsel härifrån riket. Det ner biifvit ifrågasatt, att frilagret kunde inskränkas till några färre artiklar, hvilka vanligen för fartygs proviantering erfordrades; men då en sådan inskränkning. om ock ledande till förenkling, likväl måste tillika kunna föranleda dertill, att fartygens alla behof icke kunde från svenska sidan tillgodoses, hvilket åter hade till följd, att den bättre försedda danska sidan anlitades, hade denna inskränkning desto mindre ansetts böra omfattas, som de större kassaartiklarna alltid skulle få på frilagret uppläggas. och någon giltigare anledning att derifrån utesluta obetydliga artiklar vid sådant förhållande icke kunna vara för handen — Utlösningspris på utlåuta kronogevär. Se