Aftonbladet – 6 februari 1874, sida 2

son visste icke, att det var sitt eget bästa som den sluge agenten under tiden på allt sätt tillgodosåg, och det anade !löga det öde, väntade deras så väl genomtänkta plan. Gubben Bengt, som, uppvärmd och upprymå af den festliga middagen, så opåräknadt erhöll sitt kalla bad med åtföljande själsångest, insjuknade dagen efter olycksfärden och läkaren förklarade snart det onda vara en farlig lunginflammation. Melcher Winke deremot slapp undan med en lätt förkylning, men han ställde sig alldeles förtviflad och otrögtlig öfver den olycka, till hvilken ban förklarade sig ensam vara orsaken, då han icke på fullaste allvar protesterat mot den bräckliga farkosten, Han aktade deremot icke det ringaste på sitt eget illamående, uian var alldeles outtröttlig i sin ömhet ech sina omsorger om sin nye farbror. På detta listiga sätt intog han både modrens och dottrens hjertan med storm. När ban härtill, innan sjukdomen tog åen svårare vändningen, sökte på fader Bengts blygsamma begäran förströ dennes långsamma timmar med spel och sång, flyttades Ingae piano — ty hon hade naturligtvis ett sådant — till rummet näst intill den sjukes, och Melcher befästade der genom sin musikaliska talang och gin vackra stämma den eröfring han redan gjort. Gubben Bengt, som emellertid börjat iakttaga buru bans kära Inga allt mera träget följde den intagande främlingen med sina blickar, anade oräd och ville för angelägna affärer — såecm han föregaf — nödvändigt tala med den unge bergsmanssonen, Men denne, som bodde ett par mil derifrån, hade till lycka för Melcher skadat sitt ben och kunde säledes ej infinna gig vid sin gynnar res sjuksäng. (Forts.)