I med ofta i salar. hvilka sedan många sekIller delvis eiier helt och hållet saknat tak. I Dylika målningar på dylika ställen i lett land med regn skulle ej öfverlefvat 10 tivintrar; i Egypten ha de bevarat sig i 14000 år. ) Regn faller ej i Nildslen förr än långt lin i tropikerna, från oeh med trskten af I Kartum och söderut. Men dessa regn tilltI böra den der rådande tropiska regntiden, som följer soleos gäng, utan afseende å skog elTier skoglöshet, 1 Utom Erypten får man ofta höra Itslien, II Grekland, Misdre Asien, Syrien anföras såIeom exempel på Jänder, blifna mer regnlösa loch mindre fruk:bara genom skegerreg uttlbuggning. Möjligt är att, när Appesinerna ; I hade skogar, desta berg mindre upphettades Jaf solen och voro bättre kondensatorer än Inu; men bevisligt är ej, att det i Itslien i I forntiden regnat mer äa nu för tiden. — Förbandlingarne på det obetäckta Forum, Ide taklösa teatrarne, med ett ord: de gamla I romarnes myckna lif under bar himmel talar högt om ett klimat, föga eller intet oliJka det no varande. Sak samma i det gamla Grekland. — Om Mindre Asien och Syrien fordom födde ett svärräkneligt antal millioner invånare och nn blott en jemförelsevia I fätalig befolknivg, så är orsaken att söka i Iden politiska hietorien och visst ej i uthugJgandet af Libavous cedrar och tndra dylike skogar. Lit Ttalisn behålla fin nya enhet, sin ordning och fribet, och det skall vox Jom ett eller annat nsekel föda lika många invånare som i det gamla Roms dagar — med eller utan skogar på Appeuninerpa: och om på Libanon planterades än sk mycket ceder, sh skulle ej under tarkarnes spira uppväxa hvarken något Tyrue aller Sidon eller Antiochia! — Det synes derföre insänd., som om man vid debatter i skogs frögan gjorde långt klokare, om man läte bli att frawåraga dessa vtnötta och baltande exempel från Medelbafsländernpa. Iutressantare än dylika föga genomtärkta uppgifter angäende läsder med vidt olika klima:förbållanden mot vårt lands vore, om den uppgift kunde styrkas. som enligt tidnisgsreferatet vid sammackomsten lemnades af professor Atrbevius, nemligen ait st det stora, odlade slättlandet norr om Upsrla — — atkastningen nu icke blifver ljsa rik som fordom, och att detta härrör Iernf. att vindarne från den om värarne istylide Övegrundsgrepen ej nu brytas af några betydligare skogar. Det skulla, zäger jag. vara intressant, om det kupde styrkas, stt Fyrigslättens prodaktion aftagit. Neg lär det flovas säldre i orten byratfa personer, som pästå, utt allt i deras upgdom var bättre; men månne ej detta, z0m vanligt, kommer deraf, att de sjollva då voro uuga? Skulle äter, mat förmodan, ett aftagande i bördighet bos Fyrisslätten kunDa styrkas med verkliga fakta, så bör då också utredas om ej detta (föga sannolika) aftagande i så fall kan bero på felaktigt jordbruk med frawför allt för njugg gölving. astän man skyller på långt bort belägna skogars uthussving, Ånne man ej i allmävbet bar en rycket öfverdrifven föreställning om det omräde, ofver hviket en skogs vindbrytsnde verkan kan sträcka sig? Kunna verkligen skogar, om än så vidsträckta i en del at ett lagd, skydda fjerran deritrån belägna trakter i em annan del af samma land? Kunna t. ex, skogar i Norrland bryta vindarna för mast. lersta Sveriges slätter? Må man bet anka hvad ett träds höjd är för en mikrostopisk itenhet i jomförelse med ett landa wrsträcksing. Hur vill man att en skog at 40 eller 50, höget 60 fots höjd skall västarligt kunna bryta vinden för fjerran landeträckor? Ja, bur vill man t. 0. m. att sådana Jäga vindhinder skola kunna sträcka siv verkan t. ex. ens öfver bäiften eller fjerdedelen af Fyrigslätten? Intressant vare, om någon ville proktiskt mäta vindens styrka ifrån ett skogsryn och utåt en stor slätt. Fara värdt tr, att efter blot stt eller snuat tusental sloar utåt släten kll verkan af skogen skulle befinnas ha upphört och vindea ha bunvit samma styrka som sseåan hur långt som helst ut på slätten, Det är skledes traligen ej de på mils afatånd belägna, vidsträckta skogarne, com ha värde som vindbrytare, utan. tvärtom de små skogsdungarne, spridda hör och der på slätten. Än ratiovelare äro smala skogsband på lämpliga afstånd från )rsr andra, sådava som wmak ser bär ch der i Skottland, id Visdekydd för våra åkr är skleder nå. ot sem I insändarens söke föga eller intet har att göra med Zentkatt sägastora skogghushållningen (cdmmerskogssträckornas skötsel, bevarande och vård); utan frågan om beredanaet af vindbrytare i odlade trakter är ca fråga, som tislhör hvad jag ville kalla den lilla skogrshushällningen, d. v. s. planteravdet af allker och häckar, träd. eller buskplantsring på äkerbackar och andra möjligen mellan kkerfälten liggande, till odling odugliga fläckar o. s. v., der sådant gan ske utan att genom sknuegan från träden bereda större olägenhet än hvad genom visdens brytande vinnes. Önskvärdt vore derföre i insändarena tanke, att om man i lspdtbruksakademien eller annorstädes ännu en gång diskuterar frögan: Har erfarenheten inom vårt land ) visat, att skogarnas utbuggning utöfvat nägot inflytande ä klimatet och jurdena fruktbarhet ? man då ville, dels verkligen bålla sig till förhållanden inom värt land, dels bereda dessa en belysning med verkliga, noga undersökta fakta, Ett sådant opartiskt förfaringssätt skulle mycket bidraga stt sprida Inga i diskussionerna öfver den egentliga stora skogstrågan. Saunerligen vore det icke, för vårt lande välfärd, för tillfället aldra angelägnast att bereda vindbrytare nt den opinionsvind, som nu i denna fråga stormar mot den enskildes eganderä:t! Egaoderättens helgd är dock, lika visst i fråga om skogsodling, som i fråga om någon annan materiel odling, den enda grundval, ph hvilken en bestäende utveckling ban grundas. MÅ man dessutom ej vara så förskräckt! Fortfara eller än ytterligara stegras nu gällande höga priser å ekogsalster — nog blir här skog plasterad! Ett garmalt, godt ordspråk säger: dyr vara tryter aldrig !