En vice-värds anteckningar. Efter originalet afskrifna af M. IL I dag på morgonen afled den äldste hyreegästen i buset, Revisor E., 76 år, 9 månsåer, 13 dagar gammal, efter att 18 år, 1 månad och 5 dagar hafva här i huset varit boende, under hvilken tid han aldrig någon reparation begärt, eller någon förargelse wig dragit. Många hafva dött tillfölje at sina oordentliga lefnadsvanor; men Revisorn dog för siva ordentliga lefnadsvanors skull. Den 1 Oktober anlade han vinterdrägten och började begagna tulubb, äfven om ännu icke löfven gulnat; men den 1 Maj tog han på sig sommardrägten och gick ut till Franska Värdsbuset för att dricka märg i benen. Att det i är föll snö på förata Maj inverkade icke på hans gamla plägsed, fastän jag varnade honom, Han svarade: Jag vidhåller mina grundsatser, fastän tiderna förändra allt, och sk gick han ut klockan precist 2, sommarklädd, till Djurgärden, kom hem kl. 8, mycket uppretad deröfver att det f anska vinet han fått var sämre än något är förnt, sjuknade på natten, frågade dok torn: hvad namn har ejukdomen ?fick till svar; Innginfammationw, frågade vidare: sjukdomens orsak ? fick till svar: svår örkylning. Misstag, herre — sade re visorn — endast det dåliga vinet, endast det. Dagen före sin bortgårg ur tiden tillkallade Revisorn mig. Med svag röst sade ban: bror skall styra om begrafningen, anständig, men intet franskt vin. Åstadkommer lunginflammation. Sedan blef han mållös tills ban afsomnade, . Han hade varit 27 är revisor, då han tog alsked med pension, och bade afsagt sig flere gånger befordran, emedan han icke ville förändra plats, bord eller fönster på kontoret, dit han kom alla söcknedagar kl. 10, och gick kl. 1 till Dufvan), der hax hade sin bestämda plats, åt sin mijäyg dc gick hem till sina Canarjelaglat, som ut gjorde hans enda sällskap, Har bror gdrig tänkt på giftermäl?: frögade jag en afton, då han besökte mig. Jo, en gång, och då var jag kär öfver öronen. Dermed förhöll sig så, att jag förälskade mig i dottren till en af mina kamrater, Där jag en sommar var ute på Lidingör, der fickang föräldrar då bodde. Natnrligtvis trodde jag att bon var lika förälskad i mig ceh sk byrde jag rummen här och satte bo; men pär det var färdigt och jag friade, så fick jag korgen, emedan hon redan var förlofvad med en kryddkrämare, som kallade mig farbror, och som jag aldrig anat var mia lycklige rival. Visst kostade det på mig, och en hel månad bortåt eålck revisionsärbetet döligt; men så blef jag ense med mig sjelt derom, att jag tog mig bäst ut som gammal ungkarls Jag trodde detsamma, ty revisorn var redan hblifven till ycterlighet envis, och skulle troligen Icke gjort fin hustru lycklig, och oftergifverhet låg ejihans lynve, fastän han ej ville göra en mask orätt. I sin ungdom hade han biträdt en härads: J ) En källare, belägen i hörnhuset mellan Lilla Gråmunkegränd och Vesterlånggatan. M.