Till Johan Ludvig Runeberg Den 5 Februari 1874. Helsning från Upsala studentkår. Til det oförgätna landet bortom Botten. hafvets våg Går af önskningar och böner vörånadsfullt ett festligt tåg Hvad de unge liufvast drömde, allt hvad hjertat kände bäst, Sända de som tack till sångens sjuttiåra offerprest. Står ej sångartemplet färdigt på det öde Fialands skär, Bygåt af Dig åt höga makter, hvilkas tjenst du värdar der! 0, så låt det unga Sverige, på hvars språk Din stämma går, Fläta några enkla blommor i dea gamles silfverhär! Djupt ur Finlands egna klippor tog dn diktens urgranit Och om fosterjordens tjusning talar verket bit för bit, Men — hvad underbar förtrollning — sång endinnans milda hand Gut åt allt ett marmorskimmer frön det gamla Hellas strand. Hur de fina ådror grenas, blånande som Saimens väg, Svällande, som tankar svälla djupti mästar: sängarns håg! O, hur skimrar ej det hela i en dager grekiskt varm, Som de underbara känslor skimra mildt i skaldens barm! Har den höga gudaboning skiner mot en himmel blå! Se, hur aftonsolen smeker gafvolgrupperna derpå I den ena tronar Fjalar, gråa konungen Nord, I den andras midt Leontes står vid Dikes altarbord. Nordens ära! Ej du glömmes, medan Sverige än bar mån, Ej så länge fria hjertan klappa i dess bygder än, Ej så länge malm det finnes än i berg och tungowmåi, Ej så länge Sverige finnea, kan det glömma Fänrik Stål Hon de klinga, Dina toner! Vilja vi vid Fyris strand Sjunga bur vi Sverige älska, o, då sjunga vi Vårt Land!jHvarje nordisk tärna känner dessa himlaburna ljud, Rodnar älskande med Hanna, suckar med först Woldmars brud. Se, det skymmer längesedan i den svenska sängens lund, Våsa store sedan länge somnat i den långa blund, Våra mästare ha skridit i det tysta, djupa ner, O-k de gudavigda harpor — ingen kan der stränga mer, Msn från minnets aftonbimmel, der de höge ha sin gång, Lyes, det klingsr som en helsnjng der till Dig en bättre säng: Till Din hydda, fader; skådar en befryndad stjerna ner Och beströlar glad din ära. Och den stjer nan är Tegnår. O! en gång, om stormen kommer, hafve rodnar Bom i plod, Öch det botar att förblekna, vära fäders mannamgd, Skela Du och Fritbiofoskngarn, strålande från himlens famn, Svenska diktens Dioskurer, lysa oss till ärans hamn. Ofvanståendo verser, författade af docen ten C. at Wizsn enligt uppdrag af Upsals studentkår, öfrerlemnas i dag uti nämnde studentkårs namn till professer Runeberg: Borgh, i ett exemplar, prentadt i gnld på pergament och ipbundet i pergameatsband ned rik och vacke: guldornerisg, fordrad med hvitt siden. Bandet är utfördt af hi Beck i Stockholm oeh prentniogen af han go.ter, eleven vid konstakadsmien froker Julia Beck. GRFETENKESRST MFAREES Bref från Amerika. XLLV. tt därhus, der man vinner eller för jen därhus, lorar Willioner. er Å San Francisco den 15 Dec. 1873. Om jag icke missminner mig, nämnde ja I uti ett af mina föregående bref, stt den ti a MA a RR RR RT RR